Äggdonation kan vara en hjälp för barnlösa par, där barnlösheten beror på att kvinnans äggstockar inte fungerar normalt. Som vid all assisterad befruktning måste paret och donatorn gå igenom en lämplighetsprövning och en medicinsk bedömning innan behandling kan erbjudas.

Efter befruktning utanför kroppen får i regel bara ett ägg föras in i kvinnan, enligt socialstyrelsens föreskrifter. Enligt de allmänna råden får dock två ägg föras in om risken för tvillinggraviditet bedöms som liten.

Äggdonatorn får vara högst 36 år och måste vara psykiskt och fysiskt frisk. Hon ska inte själv ha haft svårt att bli gravid. Det är en fördel men ej ett krav att hon fått de barn hon önskar. Hon bör också informera sina anhöriga om att hon vill bli äggdonator.

Det råder stor brist på ägg- och spermadonatorer på alla kliniker i Sverige som utför ägg- och spermadonationsbehandling. Flera hundra par väntar i kö. Om hormonstimuleringen framkallar att många ägg fås från en donator, brukar äggen därför fördelas till två mottagare.

Barn tillkomna med hjälp av äggdonator har samma rättigheter att få reda på sitt ursprung som barn tillkomna genom spermadonation.

Paret har inte rätt att veta vem donatorn är, och donatorn har inte rätt att veta till vem äggen donerats. Undantaget är donation från en anhörig. Donatorn får om hon vill ta reda på om behandlingen resulterat i en graviditet.

Både ägg och spermiedonation samtidigt är inte tillåtet enligt lagen om genetisk integritet, då minst en av föräldrarna måste vara genetiskt kopplad till barnet.