Andreas Wilson fick sitt genombrott i Oscarnominerade filmen Ondskan. Nu gör han sin första roll i en tv-serie.

- Det har varit jättespännande eftersom jag har aldrig har gjort tv innan överhuvudtaget. Det som är kul och som jag själv gillar med tv-serier är att man har mycket längre tid på sig att berätta historien och man kan fördjupa sig i karaktärerna. Man kan låta information om karaktärerna mera sippra fram i stället för att trycka in det i en tvåtimmarsfilm vilket kan bli ett ganska forcerat berättande. I tv kan man ta god tid på sig och ge små ledtrådar här och var som tillslut ger en djupare bild av samtliga karaktärer, säger Andreas.

I Äkta människor spelar Andreas Wilson Leo, son till vetenskapsmannen David Eischer. Eischer var en framstående robotforskare och skapade hubotar som kan tänka själva. Leo, som har vuxit upp med hubotar, har ett starkt band till huboten Mimi som var hans barnflicka och som vuxen har han blivit förälskad i henne.

- Under seriens gång så kommer man märka att det är något som är annorlunda med Leo, han har de här såren på kroppen och sladdarna som han bär med sig. När hans älskade Mimi sedan rövas bort i början av serien så bestämmer han sig för att lämna "De vilda" ,som de befriade hubotarna kallas, för att söka efter henne vilket kommer att få konsekvenser för alla, säger Andreas.

Vad har varit den största utmaningen under inspelningen av serien?
- En utmaning är att det är ett så långt och stort projekt att det blir mycket att hålla i huvudet. Sen så är det spännande med den här världen med hubotar och det är utmanande att agera mot skådespelare som spelar hubotar eftersom de har ett så annorlunda känsloregister.

Skulle du själv vilja ha en hubot?
- Absolut, de verkar suveräna. Första familjescenen med Anita när de kommer upp och hon har gjort frukost och dukat, där var jag såld.

Varför ska man se serien?
- För att det är något helt nytt och en fantastiskt nyskapande serie. Det är inte så mycket en science fiction-serie som en serie om mänsklighet och mänskliga relationer och det berör ju förstås alla. Den blir lätt att knyta an till eftersom den utspelar sig i nutid och inte i en konstig framtid utan man får väldigt direkt igenkänningspunkter som man kan relatera till. Det är både väldigt spännande och så väcks det intressanta frågor om vad det är att vara människa.

Emma Petersson