En Peter Forsberg i gammal god Foppa-form är en av världens bästa ishockeyspelare - given i vilken förstakedja som helst. Men i nya mästerskap är gamla meriter värda rutten fisk.
Forsberg vill sååå gärna till Turin, men osäkerheten lyser i ögonen på honom.
Och då har vi problem.
Forsberg har nämligen alltid haft en tendens att bagatellisera sina skador. Men en krånglande ljumske är ingen bagatell - det är en klar begränsing av skridskoåkningen.
Men mest bekymrad är jag över att Forsberg två veckor före inledningsmatchen inte ens tränar på is.
Han räknar med att vila ytterligare ett par dagar.
Glädjebesked up my ass...
Hur Foppa ska hinna i form på så kort tid är för mig en gåta, men han får gärna försöka. Men är han inte hundra procent så har han inget i OS att göra.
En frisk Forsberg är inte bara en poängmaskin; han är en pådrivare på plan som tacklar, spelar aggressivt och får medspelarna att höja sig, vilket är minst lika viktigt som att han gör egna poäng. Men jag har sett alltför många matcher där en småskadad Foppa åker runt och omedvetet är rädd att bli tacklad. En sån Peter Forsberg tar inte för sig; han blir frustrerad och blir istället en belastning för laget.
Är han smärtfri i OS - ska Peter Forsberg självklart spela, spela, spela så mycket han bara orkar.
Men Foppa är ingen hockeyns Roger Federer eller Carolina Klüft. Småskadad är han ingen vinnare.
Lex World Cup.
Lex Modo ifjol.
Är det en 90-procentig Forsberg som försöker borda planet till Turin så bör han omgående bli berövad sitt boardingkort. Biljetten kan med fördel överlåts till Mikael Nylander.
Tyvärr tror jag inte Bengt-Åke Gustafsson ens i sin sjukaste fantasi skulle våga peta Peter.
SVT Play
