Kallur nära svimma av besvikelse

Hoppas dock kunna träna igen om tre dagar

Det knäppte till i lårmuskeln och omedelbart förstod Susanna Kallur att VM var över.
-När den tanken slog mig höll jag på att svimma, säger häckstjärnan.

Finalen på 60 meter häck hade precis avgjorts när Susanna Kallur haltade fram till den svenska pressen. Men det som skulle ha handlat om guld och världsrekord, blev nu om bristningar och baksidor.

Det var under en provstart inne på uppvärmningsarenan strax före semifinalloppet som Kallur fick en blödning i baksidan av det högra låret.
-Det var som att det knäppte till i låret, förklarar Kallur.
Och strax efter knäppet förstod hon vad som hänt, att baksidan var skadad.

-Då kom tanken att "Gud, vad är det som händer nu - jag kommer inte att få springa", säger Kallur.

Tårarna är torkade och den värsta chocken över att inte få springa i VM-finalen har lagts sig när Kallur mötte pressen.
-Det är sånt här som händer, sådan är elitidrotten. Är man i riktigt bra form så kan sådant här hända.

Det var hennes fantastiska form som gjorde att lårmuskeln inte klarade påfrestningen.
-Jag var i suveränt bra form och gjorde kanske den snabbaste start jag någonsin gjort när det här hände. Jag har inte varit toppad tidigare under säsongen och kroppen blev kanske lite överraskad.

TT: Hade världsrekordet på 7,68 stått sig om du varit hel till finalen?
-Det skulle vara skitlöjligt att spekulera i det nu. Det är inte min grej.

TT: Vad kunde ha hänt om du försökt springa ändå?
-Jag skulle aldrig i hela mitt liv våga springa när det känns så här. Inte när man vet att någonting gått sönder i muskeln. Jag skulle inte kunna springa fort, det törs man inte när man är skadad.

-Och det hade varit mycket värre om jag stupat på tredje häcken eller något, och dragit på mig en allvarlig skada.

Kallur vet vad baksidor kan göra. Under våren 2004 var hon borta i fyra månader på grund av en lårskada.

-Det var också ett OS-år. Då lossnade hela muskeln i maj, men jag var tillbaka och "persade" på OS. Den här är pytteliten och sitter på ett annat ställe.

Skadans art gör att hon inte är ett dugg orolig för framtiden.
-Det enda den här skadan gjorde att jag inte kunde springa i dag. Jag kan träna igen om typ tre dagar.
-OS är det stora målet, och jag har ändå haft en grym inomhussäsong.

Susanna Kallur är nu fortfarande utan en guldmedalj i ett globalt mästerskap. Men den kan komma i Peking i augusti i stället.
För där tänker hon vara med, även om hon skulle kunna bli allvarligt skadad:
-Om jag startat om det varit OS-final? Kanske.

TT

• Tweet