Christian Olsson ska besegra skadan också

Christian Olsson har vunnit allt som går att vinna. Nu måste han besegra skadan som plågat honom sedan OS-guldet i augusti förra året.
-Om man är mästarmaterial måste man också klara att gå igenom skadeperioder, säger den 25-årige friidrottaren i TT-sportens helgintervju.

Christian Olsson har hoppat hem guldmedaljer i VM och EM, både inomhus och utomhus. Olympiaden i Aten gjorde prissamlingen komplett och svensken till ett jagat namn på sponsormarknaden.

När TT träffar trestegsstjärnan under ett landslagsläger i italienska Formia är det kepsen - som håller det allt yvigare blonda håret i styr - som avslöjar vilket företag som blivit svenskens nya skomärke. Jättekontraktet med Nike gäller över OS 2012 och ger Olsson 40 miljoner kronor.

-Jag satt i en ganska bra sits, jag hade ju alla medaljerna, säger svensken, samtidigt som solen blänker till i diamanten som pryder det vänstra örat. Men trots miljoner på banken och ett komplett prisskåp har tiden efter OS-guldet var tung. En fotskada ville aldrig läka och i mars tvingades han till operation.

-Det har varit en berg-och-dal-bana mentalt. Ibland har jag nästan helt saknat motivation att gå till träningen, för att jag kände att jag ändå inte kunde göra någonting. Men det är då man själv märker vad man är gjord mentalt av, och efter operation har det äntligen varit uppåt. Nu går det att se ljuset i tunneln efter den här skadan.

Hur går din rehabilitering nu?
-Jag opererade mig för nio veckor sedan och det blev lyckat. Nu har jag nått så långt att jag kan säga att det blir en utomhussäsong och att det blir ett VM - och för mig betyder det att det har blivit väldigt, väldigt mycket bättre. Jag är i förvånansvärt bra fysisk form, jag ligger inte lika långt efter som jag kanske trodde att jag skulle göra.

Ändå ställer du in den tänkta säsongspremiär i Oregon den 5 juni?
-Jag behöver inte stressa fram någon säsongspremiär. När jag går ut på banan igen ska jag känna mig lugn och trygg, inte var orolig över att det kan smälla till i foten igen. Siktet är nu satt mot Göteborg den 14 juni.

Din tränare Yannick Tregaro säger att hans främsta uppgift är att hålla tillbaka dig så du inte slår upp skada igen. Har du haft några bakslag efter operationen?
-När jag försökte hoppa med spikskor i förra veckan blev det för ömt just där vid brosket. Jag behöver lite mer tid, men det känns ändå fantastiskt mycket bättre jämfört med hur det var tidigare.

Du skadade dig redan i det första hoppet i OS-finalen. Förvärrade du sedan skadan genom att fortsätta hoppa om miljonerna i Golden League?
-Om jag säger så här, jag tror inte det blev bättre av att hoppa. Men i det läget kändes det inte som om jag hade någon skada, det kändes bara lite skumt i foten. Så det var inte det att jag var girig.

När förstod du att skadan var allvarlig?
-När jag drog igång träningen i Australien, då tog det emot med en gång i foten. Jag fick jätteont av att bara hoppa rätt upp. Bara jag lekte höjdhopp och tryckte till i det nästa sista steget så small det till och så var jag borta en vecka igen, så var det hela tiden.

-I Sydafrika i början av januari skulle jag bestämma om det skulle bli någon inomhussäsong. Då kändes det rätt bra, men så gjorde jag bara ett stående längdhopp och så knakade det till i foten. Då tänkte jag bara att "det här går inte".

Så det blev operation?
-Det tog sin tid innan vi hittade vad det var. Det visade sig att det var en grej som var stor som en tumnagel som bildats där i "gångjärnet" vid fotleden, brosk som läkaren fick mejsla loss. Det var en lyckad operation, jag gick hem utan kryckor samma dag.

Men du höll operation hemlig?
-Jag ville inte ta hela den hysterin med medier, då jag inte hade några svar själv. Jag ville vänta tills jag själv hade några svar att ge.

Det var inte för att du just då förhandlade om ett nytt skokontrakt?
-Vi hade en öppen dialog med Nike. Det var aldrig någonting som de tog upp som negativt, att jag är skadad just nu. Nikes avsikt var att skriva ett kontrakt som löper under resten av min karriär, över OS 2012.

Trots att det var en fantastisk säsong med OS-guld, världsrekord inomhus och jackpot i Golden League förra året hade du ibland lite motivationsbrist. Hur kom det sig?
-Jag var inte tillräckligt hungrig på tävlingarna, inte tillräckligt ambitiös. Men det positiva ur det här med skadan är att jag har blivit ruggigt sugen på att tävla igen. Jag tror att när jag väl kommer att stå där på ansatsbanan igen så kommer det inte att vara en slapp Olsson som står där, det kommer att vara väldigt ambitiös och hungrig Olsson som vill hoppa igen.

Skulle du vara nöjd med den här säsongen och det "bara" blev VM-guld och inte över 18 meter?
-Jag har varit nöjd med alla mina säsonger hittills trots att jag aldrig hoppat över 18 meter. Helt klart är det stora målet i år att försvara VM-guldet i Helsingfors. Jag vill också förstärka min plats som nummer ett på rankingen.

Jag vet att du var i väldigt bra form i OS. Tror du skadan i första hoppet gjorde att det inte blev 18 meter?
-OS-guld är ju alltid OS-guld, men jag var i ruskigt bra form och kände att jag nog skulle kunna hoppa ännu längre.

-Men jag är ändå ganska övertygad att min dag kommer, då jag gör över 18 meter. Det är bara att fortsätta kämpa. Även om jag bara ökade på med två centimeter utomhus förra året så har jag gått framåt hela tiden, det har aldrig stått stilla. Trots skadan känner jag mig trygg, jag tror att jag kommer att hoppa långt igen. Och när 18 meter sitter där så kommer det att kännas väldigt, väldigt skönt.

Till EM i Göteborg nästa år har arrangörerna lagt programmet så att det går att kombinera tresteg med höjdhopp. Finns tanken på att göra två grenar då fortfarande kvar?
-Det är en dröm. Men höjdhopp är något som jag har lagt på is, det är ingenting som jag prioriterar. Och om jag får kämpa och slåss för varje centimeter i tresteg så känner jag att det inte finns något utrymme att lägga in en satsning på höjdhopp.

TT

• Tweet