Foto: Thomas Olsson/Scanpix

Pim-Pim redo för framgångsrik comeback

Början av säsongen 2005: Joachim Johansson är rankad nia i världen och gör 51 serveess på Andre Agassi. Oktober 2005: på träningscykeln vid Kungliga Tennishallen kämpar han för att komma tillbaka till tennisen. Exakt ett år senare, är han där - och den här gången ska det hålla.

Frisyren är kortare, på benen har det kommit till lite mer muskler, i övrigt är det mesta sig likt hos "Pim-Pim". När han kliver in i Stockholm Open är det tredje försöket till comeback i år. Men den här gången är han betydligt bättre förberedd.

Förutom de tidigare två tillfällen i år så har du egentligen varit borta från tennisen sedan Båstad i juli förra året. När folk frågar, hur beskriver du den här tiden?
- Jag vill beskriva den som positiv. Jag har verkligen kunnat jobba med den fysiska biten och känner mig hur hungrig som helst. Det tror jag också syns där ute på banan.

Fanns det något tillfälle då du funderade: "Nej, nu lägger jag av"?
- Nej, men det var vid två tillfällen, en gång i julas och sedan en gång lite längre fram som jag undrade om det skulle bli bra. Tankarna har ju gått om man ska komma tillbaka.

Det är nu drygt två år sedan du var i semifinal i US Open, hur avlägset känns det?
- Allt under vägen lär man sig ju av, jag lär mig även av skadorna. Min svaghet har väl varit fysiken. Nu gör jag så många saker bättre som jag hade som svaghet tidigare och då kan jag känna...lyckades jag nå semifinal när jag inte hade de här bitarna, då borde det kunna gå bättre.

- Det var också därför jag opererade mig, dels för att ha en hel axel, dels också för att ha tid att jobba på de sakerna. Jag vill högre än jag var tidigare och då behövde jag förbättra de grejerna.

Har du samma hastighet på serven som tidigare?
- Ja, som i Falun förra veckan servade jag riktigt bra. I första omgången fick motståndaren bara över två returer över nät. Då är det visserligen en Future-turnering men jag gör ändå tolv ess i rad. Om hastigheten har jag sagt att jag kanske till och med servar hårdare nu. I San Jose i februari servade jag 221 km/t och nu känns det som att jag servar hårdare.

När Magnus Norman försvann från världstoppen så sa han att "man lärde sig vilka som var ens riktiga vänner". Har du liknande erfarenheter?
- Jo, jag minns att han sa så. Mina bästa vänner är ändå på touren. Där har jag väldigt många kompisar. Sedan de i min övriga bekantskapskrets, de har jag kvar så där är det ingen större skillnad. Däremot har jag lärt mig uppskatta saker på ett annat sätt.

Som exempelvis?
- Småsaker som man inte tänker på. Att vara hemma och laga mat. Är man ute reser, då äter man frukost, lunch och middag på restaurang. Nu tycker man det är kul. Sedan också det här med träningen, nu har jag haft ett långsiktigt mål och att jag kunnat gå mot det för 110 procent.

- Jag är en sådan som gillar att ta mig tid, det känner jag att jag kunnat göra nu.

Jag har aldrig uppfattat dig som någon som blir nervös på tennisbanan, men hur tror du det blir nu?
- Egentligen så har jag ingen press alls på mig. Jag har vunnit tre matcher på ATP-touren sedan Rotterdam 2005. För mig är det bara att gå ut och spela, det kan inte bli roligare. Sedan kommer jag kanske att vara nervös, men egentligen, varför ska jag vara nervös? Jag gillar att spela i Stockholm, jag gillar att spela för stor publik, det här är det jag har jobbat för. Det här är inget jag är rädd för.

Låt säga att du vinner Stockholm Open, eller någon annan turnering den närmaste tiden. Hur skulle du värdesätta den titeln jämfört med de tre tidigare du har?
- Den första segern är alltid den första. Men det skulle nog vara ungefär som då, förmodligen ännu roligare och framförallt mera känslosam. Nu när man varit borta och inte varit säker på att komma tillbaka.

Vem ser du som favorit till segern i Stockholm Open?
- Jag måste nog säga Nadal, jag vet att Blake spelat bra på slutet men jag säger Nadal.

Några outsiders i startfältet?
- Jag själv.

TT

• Tweet