Tvisten om Irans kärntekniska program är till del en strid om internationella avtal och resolutioner:
• Ickespridningsavtalet för kärnvapen (NPT): Enligt detta avtal, som Iran undertecknade 1968, har en stat rätt att anrika uran för civil kärnkraft - men inte att höganrika uran till kärnvapen. Enligt avtalet måste en stat som anrikar uran låta FN-organet IAEA övervaka verksamheten. Iran dolde sin anrikning i många år, men påstår sig nu följa Ickespridningsavtalet till punkt och pricka.
• Avtal med IAEA: 2003 undertecknade Iran ett tilläggsprotokoll med IAEA, vilket gav FN-organet utökad befogenhet att inspektera iranska kärnanläggningar. Men Iran anser sig inte längre bundet av tilläggsprotokollet.
• FN-resolutioner: FN:s säkerhetsråd har krävt att Iran ska sluta anrika uran, och i tre resolutioner infört sanktioner mot landet. Men Iran anser att resolutionerna är politiskt motiverade och genomdrivna av USA.