Lång väntan för instängda gruvarbetare
|
|
Publicerad 11 oktober 2010 - 16:32
Uppdaterad 11 oktober 2010 - 18:30
|
I temperaturer på över 30 grader har de 33 gruvarbeterna i norra Chile varit fångar 700 meter under jorden. Nu återstår bara dagar innan de kan se dagsljuset igen. Går allt som planerat kan gruvarbetarna räddas på onsdag. En hel värld har med spänning följt dramat med de instängda gruvarbetarna i San-Jose gruvan, 80 mil norr om huvudstaden Santiago. Livstecken Tiden efter ett gruvschakt rasade och stängde in dem, den femte augusti, svävade kollegor och familjer i ovisshet. Det var länge oklart om gruvarbetarna hade överlevt raset i gruvan, där man bryter koppar och guld. Efter 17 dygn fick omvärlden det första livstecknet från gruvarbetarna. Det förmedlades till omvärlden via en lapp som hade fästs vid en borr som nådde det skyddsrum dit gruvarbetarna hade tagit sin tillflykt. Efter en tid lyckades räddningsmanskapet att borra två, decimeterstora hål som sedan dess har varit deras kontaktväg med omvärlden. Men de har knappast levt i något överflöd. Maten som har skickats ner i genom borrhålen och som varit gruvarbetarnas livlina har valts med omsorg för att var så näringsrik som möjligt. Kosten har bland annat bestått av tonfisk och kex. De första 17 dygnen överlevde de instängda på vatten och burkkonserver som lyckligtvis fanns i ett skyddsrum, dit gruvarbetarna hade tagit sin tillflykt. Förutom förnödenheter som mat och mediciner har det firats ner tandborstar, tandkräm, biblar och tärningar till gruvarbetarna. Brev från oroliga anhöriga har också packats ner i de specialtillverkade kapslarna. Resa mot friheten

I en sådan räddningskapsel ska de hissas upp. Foto: Scanpix
De över 50 dagarna i fångelskap har gruvarbetarna bland annat tillbringat genom att schakta bort grus som fallit ner i de hål som borrats. Den 30:e augusti påbörjades borrningen av de tre räddningshålen och inom kort väntas det mödosamma arbetet med att återföra gruvarbetarna till friheten inledas. För att undvika ytterligare ras ska borrhålen kläs in i metall och därefter kan en specialtillverkad korg firas ner till de nödställda. Innan de påbörjar resan mot friheten kommer en läkare att skickas ner till de instängda arbetarna för att undersöka deras hälsa. Resan till markytan beräknas ta mellan 20 och 30 minuter. När gruvarbetarna räddats kommer de att flygas med helikopter till ett närliggande sjukhus. Men de kommer inte att kunna njuta av utsikten. Deras ögon kommer att täckas eftersom synen är extremt känslig för ljus efter tiden under marken. Därefter är de beredda att möta sina anhörig och en hel värld som vill höra deras berättelser. Andreas Liebermann |