Yonni Barrios efter räddningen

Gruvarbetarna väntade på att dö

Publicerad 19 oktober 2010 - 11:03 Uppdaterad 19 oktober 2010 - 11:10

De instängda gruvarbetarna i Chile hade förlikat sig med tanken att de sannolikt skulle svälta ihjäl. Då kom räddningen, berättar en av de överlevande efter dramat.

Enligt 50-årige Yonni Barrios hade de 33 männen i princip gett upp hoppet, efter att i 17 dygn ha levt på minimala matransoner i ett skyddsrum nästan 700 meter under markytan.

-Det verkade grymt att vi var vid liv därnere och skulle ha dött en långsam död av undernäring eftersom vi inte hade någon mat, berättar han i en Reuters-intervju.

-Hoppet var ute. När sökborren bröt igenom väntade vi alla på att dö.

Älskarinna
Efter olyckan den 5 augusti dröjde till den 22 augusti innan de instängda fick kontakt med räddningsarbetarna. Sedan tog det ytterligare nästan två månader innan en tillräckligt vid räddningstunnel kunde borras upp för att få ut dem i det fria.

Trots matbristen övervägde gruvarbetarna enligt Barrios aldrig att själva avsluta sina liv.

-Vi tänkte aldrig på det. Alla hade accepterat att om vi inte räddades så skulle vi dö. . . och det var allt som återstod.

Barrios agerade som de instängdas egen "sjuksyster" och har för omvärlden mest blivit känd som mannen med älskarinnan: trots att han i flera år har levt med sin flickvän och hennes barn har han fortfarande inte skiljt sig från sin fru.

Inga bråk
Yonni och hans Susana bor i utkanten av Copiapó, i ett enkelt område med dåligt byggda hus. Han bär fortfarande solglasögon och säger att solljuset känns som om någon sticker nålar i ögonen på honom.

Nere i gruvan grälades det en hel del - men det blev aldrig bråk.

-Det var något som vi tog i hårt för att undvika, eftersom det skulle ha ändrat gruppdynamiken, berättar Barrios, som säger sig aldrig ha varit riktigt glad där nere.

-Jag är realist - den enda glada stunden var när jag nådde ytan.

TT

• Tweet