Bilder inifrån Chilegruvan

Ett år efter gruvolyckan - nya bilder inifrån

Publicerad 4 augusti 2011 - 06:00 Uppdaterad 4 augusti 2011 - 07:27

33 män satt fast i två månader, överlevde och blev världskända.
Nu visas nya bilder från gruvan, arbetarnas egna från då de satt fast.

I morgon är det ett år sedan San José-gruvan rasade sönder i norra Chile. De 33 arbetarna fångades 700 meter under marken.

Nästan prick ett år efter den stora gruvolyckan i Chile kommer nu fler bilder från gruvan. Gruvarbetarnas egna bilder från gruvan ger en liten bild av hur de hade det under de 69 dagar de satt fast, dagar som gjorde arbetarna världskända.

"Bad att inte överge oss"
Efter ett dygn var räddningsaktionen resultatlös. Då kom rädslan hos de anhöriga att alla skulle ge upp. Att ingen skulle leta vidare.

-Vi visste att om de åkte därifrån skulle allt vara över. Så vi bad räddningsmanskapet att inte överge oss utan att hjälpa oss att sätta press på cheferna som var där, säger Lilly Ramírez, partner till Mario Gomez som var den äldsta i gruvan.

Räddningsmanskapet borrade sen om och om igen för att nå fram till dem i underjorden. Men ingen ovanför marken visste riktigt var i gruvan arbetarna fanns.

För varje dag som gick minskade hoppet att hitta överlevande.
Och värst var det för de anhöriga som samlats vid gruvan, som en av gruvarbetarna sa när han kom upp:

-Vi visste åtminstone att vi levde men kunde dö. För våra familjer var det tortyr att inte veta nåt.

"Myndigheterna försökte sparka bort oss"
Lilly Ramírez berättar för BBC hur hon kände sig motarbetad av myndigheterna när hon och de andra anhöriga slog läger vid gruvan:

-Myndigheterna försökte sparka bort oss. De sa till oss att barnen skulle bli sjuka, att de borde vara i skolan. De sa att vi var i vägen...

Gruvarbetarnas familjer blev desperata, de bad om hjälp från presidenten Sebastian Piñera. Och sökandet fortsatte.

Efter 17 dagar nådde räddningsarbetarna äntligen fram med en borr. På borren fäste arbetarna ett meddelande att de levde: "Vi lever, alla 33".

-Jag kommer ihåg hur jag stod upp och skrek... sen svimmade jag. Jag var borta i åtta minuter, säger Lilly Ramírez.

Efter genombrottet skickades det ned mat, hygienartiklar och annat. Allt för att de skulle klara sig nere i gruvan under tiden som det grävdes ett bredare hål för att kunna ta upp alla 33.

Det talades om att det skulle ta fyra månader innan det skulle gå att få upp arbetarna. Under tiden blev det allt större pådrag runt gruvan.

Medier från hela världen var på plats när evakueringen av gruvarbetarna inleddes natten mot 13 oktober förra året.
President Sebastian Piñera var också där och hyllade gruvarbetarna som hjältar.

Anders Forsberg
anders.forsberg@svt.se

• Tweet