Den burmesiska rockmusikern Darko C och SVT:s reporter Bengt Norborg i studion i Rangoon.

Rock'n'roll i slutna Burma

- politiska reformer får de unga att tro på framtiden

Publicerad 8 februari 2012 - 11:33 Uppdaterad 2 maj 2012 - 10:15

Den burmesiska militärregimen har börjat öppna upp för politiska reformer och efter 50 år av diktatur tror de unga på framtiden igen. Ett exempel är att rock'n'roll återigen spelas på klubbarna.

Sedan ett drygt halvår tillbaka har Burma börjat öppnas upp för politiska reformer. Politiska fångar har frigetts, val ska hållas och det har, åtminstone lite grann, släppts på yttrandefriheten.

"Utan musik suger livet"
Detta har gett möjligheter inte bara för den politiska oppositionen, utan även för de unga.

-Musik är allt, utan musik suger livet, säger Darko C, rockmusiker i Rangoon, Burma.

SVT:s Korrespondenterna träffar honom i hans hembyggda studio där han tillsammans med sitt band Side Effect spelar in sin punklåtar. Han spelar en låt och vi undrar om det är okej med sådan här musik i Burma. Han svarar ironiskt.

-Det här är Burma, du kan inte göra så. Jag hatar det uttalandet.

Varför då?

-Jag accepterar det inte. Det är klart vi kan spela musik, vi bor på samma planet som alla andra.

Skillnad mot tidigare
Men Darko C berättar också att om vi träffats för några år sedan så hade det varit farligt för honom.

-Det hade varit omöjligt. Vi skojade mycket då om riskerna: "Pass på! Man vet aldrig när det knackar på dörren vid midnatt", säger han med ett skevt leende och hänvisar till hur den burmesiska regimen hämtade regimkritiker på nätterna och kastade dem i fängelse.

Bild från en av Side Effects musikvideos. Men nu, i det nya politiska läget med till synes en öppning, tänker Darko C inte vänta längre. Han vägrar sitta still och känna sig isolerad, han vill tillhöra världen utanför, göra sin värld i Rangoon till en del av den stora världen. Han är en del av det nya Burma.

En ständig kamp
Låtarna han skriver till sitt band Side Effect handlar om livet.

-Jag skriver om det dagliga livet, mina känslor och vad jag tycker. Jag blandar aggression och depression i mina låtar.

Men livet som punkrockare i Burma är en ständig kamp mot auktoriteter, både stora och små:

-Folk säger att det är korkat att spela punkrock. De tycker inte att det är en livsstil med framtidsutsikter. Mina föräldrar tycker att jag bör åka utomlands och skaffa mig ett jobb. Men jag vill bara spela rock, säger han och låter som vilken punkrockare som helst i världen.

Silkesvantar i stället för taggtråd
En kväll i Rangoon är det rockkonsert i stadens stora park. Stadens unga vill inte vänta längre - de vill något annat. Åtminstone släppa loss och polisen håller en låg profil.

Förr var det taggtråd och kravallpolis på rockkonserterna, i dag är det silkesvantar och inget bråk - alla sköter sig. Efter decennier av förtryck och flera nedslagna revolter gäller tålamod och försiktighet.

SVT träffar Darko på konserten. Han njuter och just nu ser han bara möjligheter med de demokratiska reformer och lättnader i förtrycket mot befolkningen som inletts det senaste halvåret.

-Jag är inte helt säker på vad som händer nu. Men jag hoppas på att det blir bättre än vad det är nu. Vårt land har varit isolerat så länge. Nu kommer omvärlden att bli mer vänligt inställd mot landet.

Bengt Norborg
bengt.norborg@svt.se
Saam Kapadia
saam.kapadia@svt.se

• Tweet