Några av de viktigaste punkterna i den slutgiltiga överenskommelsen mellan EU och Turkiet från toppmötet i Bryssel i fredags.

• Turkiet måste erkänna Cypern: Turkiet har i en skriftligt deklaration till EU sagt att det är "redo" att underteckna ett protokoll som utvidgar det sk Ankaraavtalet från 1963 innan förhandlingarna inleds i oktober.

• Protokollet utvidgar avtalet till att omfatta även EU:s tio nya medlemsstaterna, inklusive Cypern. EU hade velat få ett tydligare erkännande, men sedan premiärminister Recep Tayyip Erdogan hotat lämna samtalen kom parterna fram till den här lösningen.

• Reserestriktioner: EU behöll rätten att införa åtgärder i ett anslutningsavtal som bla innefattar "permanenta skyddsklausuler". EU är främst oroligt för en stor arbetskraftsinvandring om Turkiet går med i unionen.

• Finansiella restriktioner: Turkiet är inte heller garanterat att få alla fördelar med medlemskapet som rör utveckling av infrastruktur eller jordbruk. Många EU-medlemmar tror inte att unionen skulle ha råd med att omvandla ett så stort jordbrukarland med så mycket mindre inkomster än andra medlemsländer.

• Lång förhandlingsperiod: Turkiet kan inte räkna med att bli medlem förrän om tidigast tio år, 2014.

• Inga garantier: Syftet med förhandlingarna är att Turkiet ska ansluta sig till EU, men samtalen är en process där utgången inte kan garanteras på förhand. Om förhandlingarna strandar måste dock EU dock garantera att Turkiet är "fullt förankrat i europeiska strukturer genom de starkast tänkbara band".

• Samtalen kan avbrytas: Förhandlingarna kan avbrytas vid "allvarliga och återkommande brott" mot fundamentala EU-värderingar, som "frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och fundamentala rättigheter och rättsutövning".

• Territoriella tvister måste lösas: EU underströk i en paragraf, med framförallt Grekland i åtanke, vikten av "otvetydigt engagemang för goda grannrelationer" från Turkiets sida.