Utdrag ur justitiekanslerns beslut

Publicerad 26 februari 2008 - 11:38 Uppdaterad 26 februari 2008 - 12:35

Här följer ett utdrag ur justitiekansler Göran Lambertz beslut i bordellärendet:

Bedömning av preskriptionsfrågan

"Jag utgår fortsättningsvis från att beslutet att inte gå vidare med utredningen om otukt med barn i och för sig var skadeståndsgrundande för staten. Som tidigare har sagts är dock skadeståndsansvaret preskriberat.

För att Justitiekanslern ska avstå från att åberopa preskription fordras då, som också har sagts tidigare, att det står klart att Eva Bengtsson utsattes för ett allvarligt skadeståndsgrundande fel och att hon har drabbats hårt av det.

Min utredning har inte gett något svar på frågan om det rörde sig om ett allvarligt fel. Ett sådant fel skulle det vara t.ex. om det förekom någon form av mörkläggning som påverkade beslutet, eller om det annars togs obehöriga hänsyn.

Det skulle också kunna vara ett allvarligt fel om beslutet grundade sig på en grav felbedömning eller en ovilja att ta sig an en i olika hänseenden besvärlig utredning.

Utredningen har som sagt inte gett något svar på frågan om det förekom något sådant allvarligt fel. Det betyder att det inte står klart att det var fråga om ett sådant fel, vilket som framgått krävs för att jag ska kunna avstå från preskriptionsinvändning.

Jag bedömer att jag med en fortsatt utredning inom rimliga resursramar inte kommer att kunna nå fram till slutsatsen att det står klart att det rörde sig om ett allvarligt fel. Det innebär att jag får konstatera att det kan ha rört sig om ett allvarligt fel, men att detta inte kan sägas stå klart.

I det läget anser jag mig, i enlighet med vad som tidigare har sagts, inte böra eller kunna avstå från att åberopa att skadeståndsanspråket är preskriberat. Jag vill tillägga att jag inte av t.ex. generositet kan avstå från en sådan invändning.

Lika fall måste behandlas lika, och i så fall skulle jag riskera att skapa en praxis som innebar att Justitiekanslern, och kanske andra myndigheter, i framtiden skulle anse sig behöva granska och pröva klagomål avseende gamla händelser i en omfattning som inte är önskvärd.

Härtill kommer att en sådan generositet skulle strida mot den bundenhet till skadeståndsrätten som Justitiekanslern i princip har att iaktta. Det är bara regeringen som har rätt att utge ersättning ex gratia, dvs. utan stöd i lag.

Jag har alltså kommit fram till att staten inte bör avstå från att åberopa preskription.

Med denna bedömning saknar jag anledning att gå in på frågan om vilken skada som Eva Bengtsson eller kusinen har drabbats av, liksom på frågan om det har förekommit ett tjänstefel som grundar rätt till ersättning för kränkning.

Sammanfattning och slutsatser

1. Det finns inte någon anledning att betvivla att Eva Bengtsson och hennes kusin utsattes för en stor mängd sexualbrott, Eva Bengtsson för otukt med barn och förförelse av ungdom, hennes kusin för förförelse av ungdom.

2. Enligt Justitiekanslerns bedömning borde utredningen för otukt med barn ha drivits längre än som skedde med sikte på åtal. Att detta inte skedde innebar sannolikt ett skadeståndsgrundande fel.

3. Åtminstone sett i efterhand är intrycket att åklagarna inte tillräckligt omsorgsfullt prövade möjligheten att få en eller flera personer fällda för förförelse av ungdom. Det finns dock inte tillräckligt stöd för att säga att i så fall denna försummelse också var skadeståndsgrundande.

4. Justitiekanslerns utredning har inte gett något stöd för att det förekom otillbörliga påtryckningar mot åklagarna, än mindre att dessa lät sig påverkas av sådana påtryckningar. Inte heller i övrigt finns det någon grund för att säga att det togs obehöriga hänsyn vid beslutet att inte gå vidare med utredningen.

5. Eva Bengtssons och hennes kusins anspråk är preskriberade. Det kan inte anses stå klart att det begicks allvarliga fel mot henne eller kusinen. Justitiekanslern har då inte skäl att avstå från att åberopa preskription. Skadeståndsanspråken ska därför avslås.

Önskemålet om en ursäkt

Eva Bengtsson och kusinen har begärt en ursäkt för det som myndigheterna har utsatt dem för.

Det finns inte några regler för ursäkter från staten och det kan anläggas en rad synpunkter på lämpligheten av en ursäkt när fel har begåtts.

Justitiekanslern är i princip positiv till att staten ber om ursäkt när det är befogat men anser sig inte ha någon behörighet att framföra ursäkter för fel som statliga myndigheter eller tjänstemän må ha begått. Justitiekanslern bör i varje fall inte be om ursäkt för statens räkning när det gäller händelser som inte har kunnat utredas med tillräcklig grad av säkerhet.

Jag konstaterar dock att Eva Bengtsson och kusinen utsattes för en hänsynslös behandling när de var unga och att rättsväsendets myndigheter delvis synes ha brustit i sitt ansvar mot dem.

Borde JK:s utredning ha drivits längre?

Jag har övervägt om jag av andra skäl än för att kunna bedöma skadeståndsfrågan borde försöka komma längre i utredningen om vad som faktiskt förekom i olika hänseenden. Därvid har jag funnit att det inte finns skäl att försöka ta reda på vilka personer som var kunder till de prostituerade, vare sig till Eva Bengtsson och kusinen eller till andra.

Vidare har jag bedömt att det inte heller utan särskilt uppdrag bör ankomma på Justitiekanslern att försöka utreda vad som förekom i övrigt. Det kan i det sammanhanget konstateras att det nu sannolikt inte går att skapa full klarhet kring allt, eller ens det mesta, av det som från ett allmänt perspektiv kunde vara av intresse att veta."

Göran Lambertz
Britt-Mari Lundberg

• Tweet