Annika Östbergs mamma Majbritt i SVT-intervju:

Jag tror att det är en dröm

Publicerad 8 april 2009 - 13:58 Uppdaterad 8 april 2009 - 14:25

SVT:s Tom Alandh fick den första intervjun med Annika Östbergs mamma Majbritt morgonen efter att hon fått det första beskedet att hennes dotter var på väg hem till Sverige.

Trots att hon pratat två gånger i telefon med Annika hade hon fortfarande svårt att tro att det var sant.

-Jag tror att det är en dröm. Jag har ännu inte förstått att Annika, min Annika, kommer hem till Sverige, till mig! Ja det är helt otroligt.

Hur fick du veta det här?

- Ja jag fick veta det faktiskt...jag svarade i telefon i går. Bara ett samtal. Sen ringer då Annika till mig på kvällen i går vid niotiden och säger att mamma, nu sitter jag på ett plan, och jag är på väg hem till Sverige!

- Jag blev alldeles stum och det är inte vanligt för mig att bli stum!

Hur lät hon då?

- Hon lät som jag...lite försiktig sådär och jag tror inte hon heller fattade att hon verkligen satt på ett plan och fick åka hem till sitt hemland. Precis som jag inte förstod... jag tänkte det här är inte sant!

- Och sen ringer hon igen - jag har inte sovit på hela natten för jag tänkte jag kanske får ett telefonsamtal - hon ringer igen på morgonen, klockan var väl ungefär halv sex - sex, och säger att nu har hon landat i Sverige.

- Det första hon säger när jag svarar är: Nu har jag kommit hem! Och det var ju helt underbart att höra.

Hon säger "hem"?

- Ja nu har jag kommit hem, säger hon.

När kommer du att kunna få träffa henne?

- Jag vet inte. En man från UD ringde nu på morgonen och sa att vi ska avvakta nu vad som händer, för det är kriminalvården som ska ta hand om fortsättningen här.

Du kommer att åka till Hinseberg?

- Ja absolut. Men inte förrän jag tillåter mig att åka. Jag tar det som sagt lugnt nu. Nu vet jag att Annika har kommit i hamn.

Vad kommer du att säga till henne?

- Ja jag kommer att säga... jag säger som de säger om Nobelpristagarna: Äntligen! säger hon och skrattar.

När fick du en första antydan om att något var på gång?

- Jag har inte fått någon antydan, faktiskt. Det enda jag har fått - som Annika har fått - det är alltså två år.... den 18 september var hon ju uppe för en hearing och då sa de: Kom tillbaka om två år. Då kändes det som om det var ett litet hopp där... för det har ju varit fyra år alla de andra gångerna.

- Och Schwarzenegger har ju sagt sitt och det var ju inte särskilt smart av honom, men det får han stå för.

Vad tror du gjorde att Annika släpptes just nu?

- Därför att Kalifornien håller på att gå bankrutt. Det är rent praktiskt politiskt, för de har ju släppt så otroligt många fångar. Då tar de ju de fångar som har rehabiliterat sig själva, och det är det Annika har gjort.

Kan man säga att efter alla år, har din kamp gett resultat?

- Ja, jag säger att ja, det har den gjort. Jag har två stora kartonger i källaren som bevisar det. Och sedan har jag åkt vartenda år till Annika. Hon säger att hade det inte varit för dig mamma, så hade jag inte klarat av det här, men det tror jag inte på för hon är stark.

Du har aldrig genom åren förlorat hoppet?

- Nej det har jag inte gjort. Jag är inte sådan. Jag tror att en vacker dag så kommer det att hända något här. Mitt liv har varit uppfyllt av detta hopp, jag har ju haft andra saker också på gång samtidigt som inte har varit så lyckade.

Vad händer resten av den här dagen?

- Jag vet inte. Man säger att man tar en dag i sänder. Jag tar nog en timme eller en halvtimme i sänder och ser vad som händer. Eftersom det har hänt så väldigt mycket på sista tiden.

"Tack till alla!"
- Jo, jag skulle vilja säga en sak till: Tack alla ni som har stöttat Annika och mig i vår kamp. Det har betytt så otroligt mycket och betyder så mycket för oss. Och Annika som sitter där och så har hon haft besök av flera olika personer. Och alla har ställt upp och alla har varit helt underbara. Tack hela svenska folket!

• Tweet