|
|
Illustration: J.H. Matternes/Scanpix
|
Ny anmoder förbluffar forskarna
|
|
Publicerad 1 oktober 2009 - 18:24
Uppdaterad 1 oktober 2009 - 18:43
|
Människans förhistoria måste skrivas om - igen.
En ny analys av en av våra äldsta anmödrar visar att vår linje utvecklades på ett högst oväntat sätt - och vi kan glömma att våra föregångare liknade nutida schimpanser. * Ardipithecus ramidus är den äldsta kända arten inom människolinjen som forskarna har kunnat göra sig en något så när fullständig bild av. Äldre former är kända, men dessa består av ytterst fragmentariska fossil. * Arten levde för 4,4 miljoner år sedan, i Great Rift Valley i norra Etiopien. Den kan vara förfader/anmoder till släktet Australopithecus som dyker upp i Östafrika för 4,2 miljoner år sedan. Australopithecus ger sedan upphov till vårt eget släkte Homo för drygt 2 miljoner år sedan. * Studier av fyndplatsen visar att Ardipithecus inte levde i öppna områden, utan i miljöer med gles skog. Det talar för att våra äldsta anmödrar var mer anpassade för ett liv bland träden än ute på savannerna. * Av fossilen att döma hade arten små hörntänder, olikt nutida människoapor. Hanne och hona tycks ha varit av ungefär samma storlek. (TT)
Bakom slutsatserna, som publiceras i Science, står forskare under ledning av den amerikanske paleoantropologen Tim White.
Han och hans kolleger upptäckte de fossila resterna av anmodern, döpt till Ardipithecus ramidus, redan för 15 år sedan i norra Etiopien. Att de inte har beskrivits förrän nu beror i hög grad på att de sköra benbitarna har varit mycket svåra att pussla ihop.
Men om väntan har varit lång, har den kanske varit värd det. För det är en mycket märklig varelse som nu gör sitt inträde på den förhistoriska arenan. -Ardipithecus är unik. Den liknar inte någonting som finns i dagens värld, säger Lars Werdelin, paleontolog på Riksmuseet i Stockholm. Långt före Lucy
De viktigaste fossilen är ett skelett av en hona som inkluderar delar av skallen, händerna, benen, fötterna och bäckenet. Hon levde för 4,4 miljoner år sedan, vilket gör henne drygt en miljon år äldre än den berömda Lucy. Hon förflyttar oss bakåt i tiden relativt nära den punkt för 6 miljoner år sedan då människolinjen uppstod och vek av från schimpanslinjen. Enligt forskarna var hon både trädklättrande och marklevande. Hon vägde runt 50 kilo, precis som en nutida schimpans. Men där upphör likheterna. Till skillnad från en schimpans gick hon inte på knogarna. White och hans kolleger drar i stället slutsatsen att hon var tvåbent som en människa - trots att hon hade gripfötter. Hon hängde inte heller med armarna i träden som människoapor brukar göra, utan gick snarare på grenarna på samma sätt som markattor och babianer. Glöm schimpansen
Stämmer detta ser människolinjens tidiga historia helt annorlunda ut än vad någon förväntat sig. De flesta har föreställt sig att vi skulle bli alltmer lika schimpanser ju längre bakåt i tiden vi kommer. I stället är det bara att konstatera att schimpansen har utvecklats precis lika mycket som vi själva har gjort sedan vår gemensamma förfader levde. Att gå på knogarna är inte en gammal anpassning utan en ny. -Ardipitecus visar att schimpansen inte är någon bra modell för hur vår första förfader såg ut, Problemet är att nu har man ingen modell alls. Vi kommer inte att veta riktigt vad vi letar efter, säger Werdelin. Han anser att forskarnas analys är god, men är osäker på en av slutsatserna: att Ardipithecus var tvåbent. -Den kan ha varit det, men knäet är väldigt rakt, och rekonstruktionen av bäckenet kan bygga lite på önsketänkande. TT |
SVT Play
