Isabelle skrev dagbok från HVB-hemmet

Publicerad 11 oktober 2009 - 16:56 Uppdaterad 11 oktober 2009 - 17:16

När hon var i tonåren mådde nu 20-åriga Isabelle Olsson Strömgren periodvis så dåligt att hon fick tas omhand på HVB-hem. En vistelse som hon själv har skrivit om i sina dagboksanteckningar.

Isabelle vistades sammanlagt två och ett halvt år i olika hem från det att hon var 16 år. Bland annat bodde hon på HVB-hemmet Boberg vid kanten av Dalälven.

"Skadade mig själv"
-Den tiden var så jobbig så jag att jag egentligen inte ens vill minnas den. Jag höll ju på och skadade mig själv i över ett år, tror jag. För att jag ville därifrån, berättar Isabelle.

Isabelle hade ett självskadebeteende som var så allvarligt att hon behövde vård dygnet runt.

-Hon skar sig och åt glas, berättar Isabelles mamma Anneli Strömgren.

I hennes dagboksanteckningar från den tiden beskriver Isabelle hur hon känner sig ensam, vill hem och att hon längtar efter sin familj. Hela tiden kämpade hon mot impulsen att skada sig själv.

Isabelles dagbok
Här nedanför kan du läsa några utdrag ur Isabelles dagboksanteckningar från hösten 2006 då hon vårdades på Bobergs HVB-hem i Borlänge.

3/9 2006:

Igår, jag vet inte vad som hände.
På min dörr knackar det bara på problem. Det är jobbigt att bo på ett behandlingshem. Det är så mycket regler.
Inte kan man rymma för då brottar dom ner en på marken och det är inte roligt. Och alla mår dåligt här. Så man måste rätta sig efter dom också.
Brännmärkena jag har på händerna är det en del här som tror att det är en hudsjukdom.
JAG HATAR MIG SJÄLV!

22/9 2006:

Oron blir bara värre och värre. Jag vet inte själv vart jag ska ta vägen.
Varje morgon, vaknar jag av att någon skriker. Jag tror att jag är hemma då. Men då vaknar jag till och inser att jag faktiskt bor på ett behandlingshem. Det är jobbigt. Jag vill bo hemma. Hos mina syskon. Hos mamma och pappa.
Men dom vågar inte släppa mig än. Kanske håller dom mig fast tills den dagen jag kan bo hemma.
Och jag vill börja skolan. Jag vill träffa mina kompisar. Dom är det högsta för mig. Dom är värd mer än vad du kan komma på. Jag säljer dom inte. För så dyrbara är dom. Ni förstår vilka ni är. Jag vet inte riktigt om jag får nämna namnen.

7/11 2006:

Trygghet.
Jag letar efter en trygghet. Ska jag söka tryggheten hos rakbladen?

8/11 2006:

Jag letar efter en trygghet. Ska jag söka tröst hos rakbladen igen? Vad ska jag göra? Min trygghet försvann när jag slutade skära mig. Min trygghet är inte här. Den är någon annanstans. Inte hos mig. Inte hos behandlingshemmet. Vart hör mitt hjärta av skal hemma?

Mer om Isabelle i nästa del av Rapports granskning som sänds i morgon måndag 19.30.

Reporter: Lars Borgnäs
Webbearbetning: Frida Pettersson Normark

• Tweet