Kulturarvsbrott lågprioriteras av tullen
|
|
Publicerad 8 november 2009 - 17:43
Uppdaterad 8 november 2009 - 18:32
|
Trots att flera ovärderliga svenska kulturföremål har försvunnit utomlands så är kontrollen vid landets gränser näst intill obefintlig.
Så säger kulturminneslagen |
Skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål 1 § Äldre svenska och utländska kulturföremål som kan vara av stor betydelse för det nationella kulturarvet, får inte föras ut ur landet utan särskilt tillstånd. 2 § Med svenska kulturföremål avses föremål som är eller kan antas vara framställda i Sverige eller i ett annat land av en svensk. Med utländska kulturföremål avses föremål som är framställda i ett annat land av annan än en svensk. 7 § Frågor om tillstånd till utförsel skall prövas av Kungl. biblioteket, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde eller Stiftelsen Nordiska museet (tillståndsmyndigheter) enligt den fördelning som regeringen bestämmer. Ansökningarna skall ges in till Riksantikvarieämbetet. 17 § Bestämmelser om ansvar för olovlig utförsel av kulturföremål och för försök därtill finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
-Vi har inte resurser att ägna åt kulturföremål på utförsel utan våra resurser går till största delen åt till införsel av olika varor och i synnerhet narkotika, säger Jonas Karlsson, sakkunnig på Tullverket. Trots att vi i Sverige har en kulturminneslag som ska skydda vårt rika kulturarv så försvinner ändå föremål utomlands. Bland annat försvann flera ovärderliga kyrkskatter som stals från en rad norrländska kyrkor för några år sedan. Mannen som dömdes för stölderna berättade så här om utförseln: -Det finns många sätt, man kan ta dem själv i bilen, man kan skicka dem med någon transportfirma och så kan man posta dem, berättade han för SVT:s Mittnytt i oktober 2006. Lika lätt nu som då
Brottsforskaren Lars Korsell som utrett kulturarvsbrotten tror att det är lika lätt att föra ut kulturskatter nu som då. -Ja det tror jag. Det är faktiskt en väldigt dålig kontroll på det som lämnar landet och man kan göra mycket, mycket mer för att skärpa kontrollen ut ur landet, säger brottsforskare Lars Korsell på Brottsförebyggande rådet. -I andra länder så finns det en större medvetenhet om kulturarvsbrotten och illegal utförsel av kulturföremål. Få hjälper många
Ett sånt exempel är den internationella flygplatsen i Amsterdam där ett fåtal tullare har utbildats för att kunna hjälpa sina 450 kollegor att bedöma om föremål som passerar gränserna är nationalklenoder eller något mindre värdefulla. -Vi kan inte förvänta oss att alla konstaplar är experter på kulturarv men om en tullkonstapel möter en passagerare med en tavla så bör det ringa en klocka i huvudet som säger att "jag måste skaffa information om hur viktig den här tavlan är" - och då kan de ringa mig som har den här kunskapen, berättar Dick Mol, tullare med särskilt ansvar för kulturarvsbrott på Schipols internationella flygplats i Amsterdam. Ett liknande system är inte aktuellt för Sverige del säger Tullverkets sakkunnige Jonas Karlsson som menar att information från gemene man är av större värde. -Vi är nästan alltid beroende av information och tips från allmänheten för att kunna agera i just vid kontroller av sådant här, säger Tullverkets Jonas Karlsson. Kontroller nödvändiga
Men i Amsterdam hävdar man att regelbundna kontroller är nödvändiga. -Det är vårt ansvar att agera i enlighet med de lagar som stiftats i Bryssel och som sedan gäller i alla EU-nationer. Vi i Nederländerna har som de andra 26 medlemsländerna inom EU ett ansvar att ta hand om inte bara vårt nationella kulturarv utan också de andra medlemsstaternas. Kontroller är nödvändiga för att kampen mot olaglig handel med kulturföremål ska bli framgångsrik, säger Dick Mol vid tullen i Amsterdam. Men i Sverige menar man att kontrollerna är för dyra. -Det är inte rimligt och det är inte ett bra sätt att ta hand om skattebetalarnas pengar, säger Jonas Karlsson.
Tove Hanell |
SVT Play
