Hjälpen till Haiti - därför dröjde den

Publicerad 26 januari 2010 - 17:18 Uppdaterad 27 januari 2010 - 09:16

Jordbävningen i Haiti är den mest svårarbetade katastrofen hittills för världens hjälporganisationer. Den sammanfattningen gjorde Per Byman, chef för Sidas humanitära arbete, vid en paneldiskussion i Stockholm på tisdagen.

Att hjälpen hade svårt att nå de nödlidande, särskilt i början, beror inte bara på den omfattande förstörelsen, utan också på att det uppstått flaskhalsar vid framför allt flygplatsen och att samordningen kunde varit ännu bättre.

Vid panelsamtalet, anordnat av tankesmedjan Global Utmaning, försökte representanter för svenska humanitära organisationer och myndigheter analysera de samlade insatserna för skalvets offer i Haiti och bemöta kritiken mot att hjälpen kommit för sent.

Jan Eliasson - EU har en kolonial skuld och borde ta ett mycket större ansvar, sade Jan Eliasson, med mångårig erfarenhet från FN bland annat som undergeneralsekreterare, chef för kontoret för samordning av humanitär hjälp, UNOCHA och ordförande för generalförsamlingen.

- Spanien som nu är ordförandeland borde ta täten. EU har en jättemöjlighet att ge resurser, framför allt genom att stöjda FN.

Politiskt känsligt
Att låta stödet gå genom FN menar han är viktigt, därför att stöd direkt från tidigare kolonialmakter kan vara politiskt känsligt för många u-länder. Sverige, som fått många bra kontakter inom EU genom ordförandeskapet i höstas, borde satsa på att få EU att skapa ett samlat, långsiktigt stöd från EU, menar Jan Eliasson.

Ordet samordning återkom ständigt i samtalet mellan Jan Eliasson och Per Byman, Helena Lindberg, generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Thomas Söderman, biträdande katastrofchef på Röda Korset.

Det viktiga, enligt Jan Eliasson, är att alla hjälporganisationer på plats måste acceptera att det finns en samordnare, såväl globalt som lokalt. Någon måste ha ett huvudansvar och det bör vara FN, därom var de närvarande överens.

Förlamat FN
- Problemet var att FN:s organisation på plats i Haiti blev förlamad eftersom många av dess medarbetare dödades i skalvet, sade Jan Eliasson.

Thomas Söderman Thomas Söderman från Röda Korset nämnde att hans organisation haft samma problem, den slogs ut på plats av jordbävningen och det uppstod ett vakuum. Även Röda Korset märkte av att det var svårt att få fram resurser och det blev logistiska problem vid flygplatsen.

En del av diskussionen kom också att handla om den amerikanska insatsen närmast efter skalvet, när en stor del av flygplatsens kapacitet användes till att flyga in amerikansk militär utrustning. Här borde de militära behoven ha underordnats de civila, menade flera i panelen. Men samtidigt hade det inte varit möjligt att få igång flygplatsen i Port-au-Prince utan den amerikanska militärens insats.

Per Byman från Sida liknade jordskalvet i Haiti vid att "försöka försörja halva Sveriges befolkning från Svegs flygplats".

Mer förstörelse än vid tsunamin
Han jämförde också med tsunamin för sex år sedan, som drabbade flera folkrika länder runt Indiska oceanen.

- Där fanns i alla fall infrastrukturen bevarad när man kom ett par mil bort från stränderna. I Haiti drabbades mycket större landområden, det är en enorm förödelse mil efter mil.

Han tog också upp frågan om varför inte Sverige skickat något räddningsteam, medan t ex Island snabbt hade ett team på plats.

- Hade FN bett oss hade vi skickat ett team. Men det är inte säkert att alla länder ska skicka räddningsteam, det kan behövas annan hjälp också.

Thomas Söderman från Röda Korset framhöll de problem som orsakats av att Haiti redan innan skalvet ägde rum hade svaga nationella resurser och infrastruktur.
- Kanske borde stödet till Haiti redan innan ha varit mer inriktat på att stärka landets egna resurser.

Efter de akuta räddningsinsatserna kommer det verkligt svåra, att på längre sikt bygga upp ett fungerande samhälle i Haiti. Alla närvarande betonade vikten av att få med de inhemska resurser som landet trots allt har i det arbetet.
- Utan dem får återuppbyggnaden ingen legitimitet, menade Per Byman.

Risktagande
- Det kommer att bli misslyckanden och motgångar, det är ett risktagande - men vi har inget val, vi måste redan nu planera långsiktigt.

Röda Korset har en treårsplan för sitt återuppbyggnadsarbete i Haiti, säger Thomas Söderman.

- Internationellt satsar vi 740 miljoner kronor och vi räknar med att Sverige ska stå för tio procent av det. De fältsjukhus vi haft med oss nu ska lämnas kvar. Om ett år kommer vi att ha en vårdorganisation inne på karibiska sjukhus och vi kommer att rikta in oss på upplysning och förebyggande åtgärder.

Maria Holmin

• Tweet