|
|
Jessica Olveby blev bara 16 år gammal.
Foto: SVT
|
Suicidvården kraftigt nedskuren
|
|
Publicerad 2 mars 2010 - 16:48
Uppdaterad 6 mars 2010 - 18:28
|
Trots att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland svenskar mellan 15 och 44 år, har vården efter självmordsförsök skurits ner med en tredjedel de senaste åtta åren. Det betyder att många självmordsbenägna till slut lyckas ta sitt liv. Lisa Olveby har råkat ut för det kanske mest fruktansvärda som kan hända en förälder - hon har förlorat ett barn. Hennes dotter Jessica var 16 år när hon tog sitt liv i oktober 2007. Jessica vårdades för ätstörningar och självskadebeteende och hon hade varit i kontakt med psykvården efter ett tidigare självmordsförsök. -De slarvade bort Jessica liv - så känner jag, säger Jessicas mamma Lisa till Rapport. "Helt nödvändig" Jessica Olveby var inte ensam om att inte få den vård hon behövde. Sedan 2002 har vårdtiden har vårdtiden inom slutenvården för personer som försökt ta sitt liv minskat med 34 procent, visar siffror från patientregistret, som Rapport har tagit del av. -Som jag ser det är slutenvården helt nödvändig. Det är som en del av vårdutbudet för suicidala patienter. En del patienter har en väldigt stor risk att göra om det och skada sig själv igen. De behöver vård och skydd under den perioden, säger Peter Engelsöy, biträdande verksamhetschef på BUP-kliniken i Stockholm, till Rapport. Det är tre gånger fler som tar sitt liv varje år som omkommer i trafiken. Men bland självmordspatienter finns ingen nollvision. Istället försvinner dygn efter dygn inom slutenvården, utan att ersättas med besök inom öppenvården. Mellan 2002 och 2008, då vårdtiden inom slutenvården minskade med 34 procent, var besöken inom öppenvården konstant. -Har det bara skurits ner inom slutenvården och inte kommit något annat istället, ser jag en risk för att patienter far illa i den processen, säger Peter Engelsöy. "Fruktansvärt många

Lisa Olveby. Foto: SVT
Jessica Olveby och hennes familj är bara några av tusentals andra som drabbats av nedskärningarna inom den psykiatriska vården. Lisa Olveby undrar hur många andra som är i samma situation som henne själv. -Det är fruktansvärt många och jag blir ledsen var varje ny människa som kommer in. Det här är inget man önskar sin värsta fiende, säger Lisa. Jenny Lagerstedt |