Polisen missar brotten mot barnen när barnporr utreds

Publicerad 25 april 2010 - 17:45 Uppdaterad 25 april 2010 - 21:16

I jakten på att få tag personer som samlar på barnporr riskerar polisen att missa viktigt bevismaterial. Åklagarna pressar utredare för att få personerna fällda men barnen på bilderna, som utsätts för sexuella övergrepp, är det ingen som har tid att följa upp.

Rapport har gått igenom 340 domar i barnpornografimål som har avgjorts mellan 2003 och 2009. En tredjedel av fallen har tagit över ett år att utreda. Några utredningar har hållit på i över fem år.

Mycket förblir ogranskat
-Faran med det här, om man får in ett jättestort beslag, är att åklagaren säger: Granska så mycket att det räcker för grovt brott, så stämmer vi på det. Då kan det fortfarande finnas ett jättestort material som är ogranskat eftersom man vill skynda på utredningsprocessen. I det materialet vet man ju inte vad som finns. Det kan finnas pågående övergrepp eller egna övergrepp som inte kommer fram om ingen tittar på det, säger Björn Sellström vid
Rikskriminalpolisens barnpornografigrupp till Rapport.

Tidigare hade Rikskriminalens särskilda grupp ansvar för alla barnpornografiutredningar. Men sedan några år fungerar gruppen som underrättelseavdelning medan brottsutredningarna görs lokalt ute i landet.

-Det var ett måste när det här gjordes eftersom datorerna växer, hastigheterna växer och beslagsvolymerna växer. Därför är det ogörligt att låta en så liten grupp göra det centralt. Men det är klart att det är svårt för chefen för en kriminalrotel att prioritera upp den här typen av brott om det bara ger böter med tanke på hur lång tid de tar att utreda.

"Tappar fokus"
Det vanligaste straffet för barnpornografibrott är villkorlig dom, oftast i kombination med dagsböter. Straffen varierar dock mycket mellan olika domstolar. Fängelse döms praktiskt taget bara ut om brottet är grovt.

-I beslagen kan det finnas miljontals bilder och hundratusentals filmer. Man tappar egentligen fokus på vad det är som de här bilderna beskriver. Man ser det som någon form av tryckfrihetsbrott eller dokumentationsbrott i stället för ett sexuellt övergrepp, säger Björn Sellström.

Problemet delar polisen i Sverige med kolleger runt om i världen som bekämpar sexuell exploatering av barn. Men hur man ska lösa problemet skiljer sig åt. I Tyskland har man privatiserat granskningen av bilderna för att polisen ska kunna utreda de faktiska övergreppen på barnen, men den modellen tror inte Björn Sellström på:

-Jag tycker att polisarbete rent generellt ska ligga på polisen. Jag skulle nog hellre se att man utvecklar programvaran så att man med hjälp av programvaror slipper titta på så mycket bilder. Här sker också en utveckling.

Reporter/research: Sofia Bering
Databasredaktör: Helene Bengtsson

• Tweet