Josef Shirali. Foto: SVT

Lämnar land och yrke för barnens skull

Publicerad 24 maj 2010 - 18:40 Uppdaterad 24 maj 2010 - 20:05

Många välutbildade människor som kommer till Sverige får byta karriär, ofta till yrken de är överkvalificerade för. Men för en del av dem så är det inget problem, i stället satsar de på barnen.

Josef Shirali i Västerås är egentligen överkvalificerad för det han arbetar med. I hemlandet Iran är han utbildad högskoleingenjör och han har arbetet i nio år på ett stort olje- och gasföretag. I dag kör han buss.

-Ett jobb är ett jobb och jag trivs med att köra buss, säger Josef Shirali.

Också Simin Norouzbeigi kommer från Iran och bor i Västerås. I hemlandet läste hon ekonomi och jobbade 17 år på en bank, bland annat på valutaavdelningen. I dag jobbar hon som frisör.

-Det känns väldigt bra att ha jobba i Sverige i nästan 15 år, säger Simin Norouzbeigi.

Förlust för Sverige
Enligt Farbod Rezania, utredare hos Svenskt Näringsliv, innebär de många ofrivilliga karriärbytena en förlust för Sverige.

-Det är synd för samhället att deras kompetens och kunskap inte kan utnyttjas bättre. Men de är väldigt ambitiösa och rationella människor, säger Farbod Rezania.

Men är det inte bättre om de jobbar med det de är utbildade till?

-Det här är inte idealiskt sett ur arbetsmarknadens och samhällets perspektiv, att ingenjörer och läkare ska köra buss och taxi, säger Farbod Rezania vid Svenskt Näringsliv.

Men det är inte alltid karriären som är det primära för personer som flyttar hit från oroliga levnadssituationer.

-De som kom hit från Mellanöstern eller Balkan kom inte hit för att göra karriär i första hand, utan de kom hit för att rädda livet och erbjuda sina barn ett bättre liv. Och många av dem känner sig faktiskt mycket framgångsrika för att ha klarat det.

Flyttar för barnen
Och det är precis vad Josef Shirali och Simin Norouzbeigi har gjort. Dottern Nazli är civilekonom och arbetar på en bank i Stockholm och sonen Nima läser filosofi på Stockholms universitet.

-När jag kom till Sverige tänkte jag på framtiden och mina barn, som då var små. Här ville jag att de skulle studera och få jobb, så redan från början kämpade jag hårt, säger Simin Norouzbeigi.

Samir Abu Eid

• Tweet