Strandbygget på Gotland:

Forskare sågar länsstyrelsen

Publicerad 30 juli 2010 - 19:38 Uppdaterad 16 augusti 2010 - 10:31

Den nya länsstyrelseledningen på Gotland kritiseras skarpt för sitt försvar av ett kontroversiellt strandbygge.

-Man blundar för en uppenbar felaktighet, säger miljörättsdocent Jan Darpö, som också tycker att hållningen att inte redan för ett drygt år sen ingripa mot byggena var så fel att den borde klandras av JO.

För ett år sedan avslöjade en dold inspelning att Gotlands landshövding Marianne Samuelsson ville acceptera ett kontroversiellt strandbygge eftersom fastighetsägaren var storföretagare. Hon avsattes av regeringen för att ha undergrävt den grundlagsskyddade principen om allas likhet inför lagen.

Men när Rapport i onsdags följde upp fallet visade det sig att ingenting hänt med själva bygget. Tomten var fortfarande tiofaldigad, inhägnad och hade utrustats med olika idrottsanläggningar trots att den ligger i naturskyddszon där sådana åtgärder är förbjudna.

Den nya länsstyrelseledningen ställde sig bakom de argument Samuelsson officiellt uppgett - att byggena var till för jordbruk eller tillhörde den ursprungliga tomten och därför skulle ha undantag från reglerna.

Argument håller inte
Men att en gräsmatta och ett lusthus skulle få ligga i strandskyddat naturreservat utan tillstånd för att de behövs för jordbruket är omöjligt, enligt Jan Darpö, docent i miljörätt vid Uppsala universitet.

-För att få lägga någonting i strandskyddsområde som behövs för areell näring, då ska det vara av betydande tillskott för inkomsterna i näringen, sen ska det ska vara omedelbart avsett och nödvändigt för näringen och så ska det vara så att anläggningen måste finnas i strandskyddsområde. Och det tror jag var och en inser att tun och kontor alls inte behöver ligga inom strandskyddsområdet, säger Jan Darpö.

Argumentet för tennisbanan och golfhålet, en hemfridszon som sträcker sig 160 meter från bostadshuset, underkänns också av miljörättsdocenten. Argumenten om jordbruk och hemfridszon underkändes också redan förra året av Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande.

Försvarar beslutet
I onsdags försvarade länsrådet på Gotland, Anders Granat, förklaringarna om jordbruk och hemfridszon, men kunde inte svara på Rapports frågor om hur till exempel ett lusthus kan vara nödvändigt för jordbruk. I dag vill Gotlands landshövding, Cecilia Schelin Seidegård, inte ta ställning till undantagsskälen, utan säger att förvaltningslagen inte tillåter henne att riva upp godkännandet.

-Ett beslut som gynnar en enskild person kan inte ändras av beslutsmyndigheterna, det vill säga jag, om det påverkar personen negativt. Det skulle det ju göra i det här fallet. Och det här gäller även om man skulle ha tagit ett felaktigt beslut, vilket jag inte på något sätt säger att det är här, säger Cecilia Schelin Seidegård.

Den förklaringen avvisas av Jan Darpö.

-Det här är inget tillstånd som fastighetsägaren har fått utan det är ett ställningstagande och det har ingen som helst effekt på det viset, säger han.

"Är förödande"
Paret Sture och Elisabeth Ärlebäck hör till dem som ansökt om strandskyddsdispens på Gotland men fått nej. De förstår inte varför inte de fick bygga en stuga i en skog 280 meter från vattenbrynet medan andra betydligt större byggen accepteras.

-Vi är besvikna förstås, men nu har vi givit upp, vi flyttar. Vi upplevde att vi är helt enkelt inte lika inför lagen, säger Elisabeth Ärlebäck.

Miljörättsforskaren Jan Darpö vill nu att Justitieombudsmannen klandrar den förra länsstyrelseledningens agerande - i första hand just argumenten om jordbruk och hemfridszon - eftersom han menar att ärendet skadat det allmänna rättsmedvetandet.

-Jag tror att det här är förödande. En grundbult i systemet är att myndigheterna fattar rätta beslut och gör man inte det så ska det hända någonting, säger Jan Darpö.

Andreas Hedfors

• Tweet