Foto: Scanpix

Mona Sahlin, toppolitiker i 28 år

Publicerad 14 november 2010 - 17:29 Uppdaterad 14 november 2010 - 21:04

Mona Sahlins karriär har varit en berg- och dalbana.
Hon föll på målsnöret 1995, blev ändå partiledare 2007, men fick aldrig bli Sveriges första kvinnliga statsminister.

Sahlin brukar säga att hon är bäst när det blåser. Men denna gång gick det inte. Motståndet blev för starkt.

Sahlin kom in i riksdagen 1982, 25 år, yngst och gravid. Hennes bästa vänner var Anna Lindh och Margot Wallström och karriären gick spikrakt uppåt. Hon blev rubrikernas "Mona". Hon vågade sticka ut.

Hon talade om att "det är häftigt att betala skatt" och
att "småföretagare är vår tids hjältar". I 1991 års valrörelse satt hon vid sidan om Ingvar Carlsson i den avslutande tv-debatten och väckte förtjusning när hon till centerledaren Olof Johansson sade: "Försök inte gömma dig bakom mina korta kjolar".

Försvarade lönestopp
Men hon fick också mäktiga motståndare. Som nybliven arbetsmarknadsminister 1990 var det hon som fick försvara regeringens förslag om stoppaket med lönestopp och strejkförbud. Sahlin var ändå dåvarande partiledaren Ingvar Carlssons kronprinsessa.

Men när avslöjandena kom om att hon använt statens kort till privata inköp och att hon slarvat med daghemsräkningar och p-böter såg motståndarna sin chans. Förundersökningen friade henne, men skadan var skedd.

Sahlin försvann från den politiska hetluften men behöll sin plats i partiets högsta ledning, det verkställande utskottet, och skrev boken Mona Sahlin - med mina ord.

1998 togs hon till nåder av statsminister Göran Persson och blev biträdande näringsminister, fick ta hand om integrationsfrågor och den besvärliga Estonia-frågan. Men liksom övriga ministrar hamnade hon i Perssons skugga.

Lovade förnyelse
Mot alla odds blev hon partiledare 2007 och visade åter att hon var "Fenomenet Mona". Hon utlovade förnyelse av partiet, men den kom delvis av sig när opinionssiffrorna samtidigt sköt i höjden och trycket på förändring avtog.

Hennes stora projekt blev att knyta allianser - att Socialdemokraterna övergav tanken på att ensamt vara regeringspartiet. Samarbetet inleddes med Miljöpartiet och tanken var att det skulle vara ett långsiktigt projekt under många år framöver.

Men kritiken lät inte vänta på sig och hon fick släppa in även Vänsterpartiet. När trojkan inte klarade att ta över regeringsmakten föll den ihop som ett korthus.

"Jag älskar partiet", har hon sagt men kärlekshistorien fick inget lyckligt slut.

TT

• Tweet