Boenden saknas - ensamma barn hamnar i kläm

Publicerad 30 juli 2011 - 18:05 Uppdaterad 30 juli 2011 - 18:16

Just nu fattas det 500 kommunala platser för ensamkommande flyktingbarn.

Det innebär att många barn är fast i sina transitboenden utan att kunna slussas vidare ut i landet. En situation som är ohållbar, enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL.

I ett nytt förslag uppmanar SKL nu staten att ta tillbaka ansvaret.

Mostafa och Sherzad, 16 och 15 år, har gjort en lång resa från Afghanistan, den gick med buss och lastbil och till fots och tog flera månader.

De bet ihop, förhoppningarna och drivkraften att få ett bättre liv var tillräckligt stark.

Mostafa och Sherzad bor nu i ett transitboende, ett ställe där ensamkommande flyktingbarn bara ska stanna i några veckor. Men båda har varit där mer än ett halvår.

-Hela tiden har väntan förlängts, det är väldigt jobbigt, säger Mostafa.

Antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat kraftigt varje år. 2004 kom 388, förra året var siffran uppe i 2.393 och 2011 ser inte ut att vara något undantag.

Siffran stiger konstant och kommunerna ligger hela tiden steget efter. Just nu fattas det 500 kommunala platser och därför blir de unga fast i någon av Sveriges fyra ankomstkommuner.

Förra året fick till exempel Malmö kommun, som är en av ankomstkommunerna, starta ett nytt boende varannan vecka för att klara av anstormningen.

-När lagar och regler bestämdes pratade man om en handfull ensamkommande flyktingbarn, nu är det närmare 2.500 stycken som kommer till fyra mottagarkommuner i Sverige. Det är ett system som har havererat, säger Lennart Gabrielsson, vice ordförande på Sveriges kommuner och landsting.

SKL, tycker att staten måste ta tillbaka ansvaret och att både stöttning och ersättning till varje kommun som tar emot ensamkommande flyktingbarn höjs.

-Vi vill dra vårt strå till stacken, men staten måste ta huvudansvaret. Inte så att en part tar hela ansvaret och den andra smiter undan, fortsätter Lennart Gabrielsson.

Mostafa och Sherzad bryr sig inte lika mycket om vem som har ansvaret. De längtar bara efter att få komma in i det svenska systemet och kunna börja planera sin framtid.

Att vänta är det värsta. Det är då tankarna smyger sig på: Hur livet i Sverige ska klaras av utan mamma och pappa när man fortfarande är ett barn.

-Jag tänker på min familj varje dag, speciellt på nätterna när jag har svårt att sova, säger Sherzad.

Frida Björk
frida.bjork@svt.se

• Tweet