Rebekka Hennum Foto: NRK

Rebekka efter Utöya

"Jag har blivit modigare"

Publicerad 6 augusti 2011 - 15:06 Uppdaterad 8 augusti 2011 - 14:20

Fredagen den 22 juli har för alltid skrivits in i de Norska historieböckerna. 77 döda och fler än 150 skadades i den värsta massakern i modern tid. Rebekka var en av dem som överlevde terrordådet på Utöya.

Rebekka Hennum från Rogalands AUF-sektion, simmade för livet bort från ön Utöya och från kulorna från Anders Behring Breiviks vapen. Rebekka överlevde. I en ny dokumentär från Norska NRK berättar hon sin historia.

-Först hör jag konstiga ljud. Jag hade aldrig hört sådant ljud tidigare, säger Rebekka som först trodde att det handlade om fyrverkerier eller smällare när Breivik började skjuta.
Snart blev både hon och kamraterna på Utöya varse om faran.

Simmade i kulregn
Rebekka såg folk bli skjutna och tog sin tillflykt till stranden tillsammans med andra i ett försök att rädda sig. Hon berättar att hon var skakad efter vad hon bevittnat men att hon hoppade i det kalla vattnet och började simma bort från ön.

-Då såg man att han stod vid strandkanten. Då såg man att det var folk som var närmare land än oss som han siktade på. Jag ville inte tänka, bara simma, säger hon och berättar att Breivik sköt mot dom när dom simmade.

-Han sköt mot oss. Han gjorde det, säger hon.

Flera båtar mötte de simmande ungdomarna. Rebekka, som då var närmare fastlandet, fick en flytväst av någon. Båtarna fortsatt mot Utöya eftersom det fanns många ungdomar i vattnet som var längre bort från räddningen än Rebekka. Helt klart är att båtfolket räddade många liv den dagen.

När Rebekka tog sig i land var känseln i benen nästan borta.

-Jag kunde inte känna dem, säger hon.

Jag har blivit modigare
-Det är inte lätt, suckar hon. Det är alltför mycket på en gång. Det att han kom till Utöya. Det är nästan 700 ungdomar där som är helt försvarslösa på alla sätt. Det är så fegt.

Rebekka berättar att hon har mött några av sina allra bästa vänner på Utöya. Där förlorade hon också en av dem.

-Han var väldigt god och väldigt blyg och väldigt omtänksam. Han hjälpte alltid till när det var något, säger hon och ler.

Upplevelserna har för alltid både präglat och förändrat henne.

-Jag känner mig lite som en annan person. Jag är mycket modigare än vad jag var tidigare. Har jag klarat detta så klarar jag allt.

Catharina Isberg
Catharina.isberg@svt.se

• Tweet