Fångvårdaren: Vi är varandras säkerhet

Kriminalvårdare: Vi är varandras säkerhet

Publicerad 4 oktober 2011 - 11:00 Uppdaterad 4 oktober 2011 - 15:59

I går dödades en anställd på häktet i Flemingsberg i södra Stockholm av en intagen. Fångvårdare runt om i landet undrar nu hur det inträffade kunde hända.

-Det tror jag alla frågar sig i dag. Det kändes väldigt overkligt och svårt att ta in. Inget liknande har ju någonsin hänt förut så det känns konstigt och stämningen på Kronobergshäktet var väldigt dämpad efter det som hände, säger Mattias Reinholdsson, kriminalvårdare på Kronobergshäktet i Stockholm som i morse gästade Gomorron Sverige.

Han berättar att det gäller att så snabbt som möjligt hjälpa till om en kollega attackeras av en intagen.

-Vi är ju varandras säkerhet och det gäller att backa upp se till att det blir lugnt och säkert så snabbt som möjligt.

Känna av stämning
Alla kriminalvårdare ska ha genomgått en utbildning som bland annat tar upp hur man skyddar sig mot överfall, berättar Mattias Reinholdsson.

-Men mycket handlar också om att prata med de intagna och kunna känna av stämningar innan något inträffar.

På Kronobergshäktet, där Mattias Reinholdsson jobbar, finns inga toaletter på rummen.

-Det innebär att de intagna måste signalera när de vill komma ut och gå på toaletten och under de här små mötena i korridoren kan vi i personalen känna av hur den intagne mår. I de nya häktena, som det i Huddinge (Flemingsberg, reds. anmärkning) eller det i Sollentuna, går de här mötena förlorade eftersom det finns toaletter på rummen.

För mycket fokus på lås och bom
De senaste åren har Kriminalvården fokuserat på ökad säkerhet, bland annat i forma av personalutbildningar och skalsäkerhet.

-Men vad jag kan tycka, sett från min korridor, är att det handlar mycket om lås, bom och larm och att fokus har flyttats från de som jobbar nära de intagna och att pengarna har hamnat någon annan stans.

Ändå är han inte rädd när han går till jobbet.

-Mycket av den trygghet man har bygger på att man har bra kollegor och det tycker jag att jag har.

Tove Hanell
tove.hanell@svt.se

• Tweet