"Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat. Det var här i Oskarshamn som jag 1976 blev medlem i SSU Fram.

Hela mitt vuxna liv har jag efter bästa förmåga försökt verka för socialdemokratin - dess värderingar och idéer, dess politik och praktik.

För knappt ett år sedan fick jag frågan från en enhällig valberedning om jag ville bli ordförande för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti - det finaste uppdrag en socialdemokrat kan få.

Jag sökte inte uppdraget, jag blev erbjuden det. Med stor tacksamhet och ödmjukhet accepterade jag. Partikongressen i mars i fjol valde mig enhälligt att efterträda Mona Sahlin.

Från första början kände jag ett starkt, äkta och ärligt stöd från socialdemokrater runt om i landet. Partiet behövde en nystart - och fick en nystart. Det stödet känner jag även i dag, inte minst efter mina resor i landet i höstas.

Men nystarten kom av sig. Partiet har upplevt en höst som dessvärre saknar motstycke. Jag känner inte bara det interna stödet - jag känner också att socialdemokratin på senare tid har förlorat betydande stöd utanför våra partilokaler.

Jag har gjort misstag som partiordförande - hur stora de är får framtida forskning utvärdera. Sammantaget, när jag väger partimedlemmarnas stöd mot det allmänna opinionsläget, drar jag följande slutsats:

Sverige behöver en stark, optimistisk, nyfiken och framtidsorienterad socialdemokrati. Vårt land behöver en opposition som är beredd att ta över ansvaret för Sverige - som senast 2014 behöver en nystart.

Mot den här bakgrunden lämnar jag med omedelbar verkan uppdraget som ordförande för Socialdemokraterna. Jag vill inte stå i vägen för den nystart som både socialdemokratin och Sverige behöver.

Jag kommer att ge mitt fulla och helhjärtade stöd till min efterträdare - en efterträdare som jag är övertygad om kommer att representera hela partiet och som kan samla socialdemokratin."