Richard Axel och Linda B. Buck, årets medicinpristagare

Två delar på medicinpriset

Årets Nobelpris i medicin går till Richard Axel och Linda B. Buck från USA för deras forskning om hur våra näsor och hjärnor kan känna och minnastiotusentals dofter.

De får priset för sina upptäckter av "luktreceptorer och luktsinnets organisation", enligt Karolinska Institutets Nobelförsamling.

Axel och Buck publicerade 1991 ett arbete, som påvisade den mycket stora familjen av sk luktreceptorgener. De har sedan arbetat parallellt och oberoende av varandra och klarlagt hur luktsystemet fungerar.

Tusen gener känner lukten
Totalt består luktsinnet av närmare tusen olika gener som i sin tur kodar för lika många typer av luktreceptorer. De senare sitter på speciella celler, luktreceptorceller, som finns i ett litet område i övre delen av nässlemhinnan. Där känner de av de doftmolekyler som vi andas in.

Det märkliga är att varje luktreceptorcell bara har en typ av receptorer som var och en bara kan känna av ett begränsat antal doftämnen. Denna specialisering kom som en total överraskning för hela den vetenskapliga världen.

Men den praktiska betydelsen har Göran Hansson, ordförande i Nobelkommittén, ännu inte sett.

-Men jag är övertygad om att den kommer, säger han till Ekot. Det kan t.ex handla om om patienters välbefinnande, som fått fått skador på luktsinnet, som minskar livskvalitén.

Vi minns 10.000 dofter
I klarspråk betyder detta att Axel och Buck i detalj beskrivit hur vårt luktsinne är uppbyggt och fungerar. De har förklarat hur vi kan känna igen och minnas inte mindre än 10.000 olika dofter.

Axel och Buck har arbetat främst med möss, som har något fler luktreceptorer än vi människor som har förlorat några receptorer under evolutionens gång.

De lyckades visa att tre procent av våra gener används för att producera de olika luktreceptorerna. Därmed blev luktsinnet det första sinnessystem vars funktion kartlades främst med molekylär teknik.

• Tweet