Prinsessan Victoria på Nobelbanketten i Blå Hallen Foto: Pressens Bild

Nobelfest för alla sinnen

Om doften var temat för en av de belönade vetenskapliga landvinningarna så var årets Nobelbankett en fest för alla sinnen. Färgprakt, klädprakt och musik av Mozart. Till det en supé som anstår en finsmakare.

Festsorl, frasande klänningar och förväntansfulla blickar - gästerna kunde bänka sig till en fest fylld av flärd och kryddad av lärdom.

Med sedvanlig pompa och ståt skred hedersgästerna nerför trappan i Blå hallen i stadshuset, med konung Carl Gustaf och hans bordsdam svenskättade medicinpristagaren Linda Buck i spetsen.

Enkla former och klara färger var temat för årets blomstersmyckning och blommorna lyste i kapp med damernas klänningar. Några hyacinter, luktsinnets upptäcktsresande Bucks favoritdoft, syntes inte bland de tusentals blommorna, men luften fylldes ändå av doften av parfym och så småningom aromen från faten som bars in av serveringsarmén på 200 personer.

Sjuk prinsessa
Menyn var som vanligt en väl bevakad hemlighet in i det sista. Hummerterrin, kalvfilé och mandelmousse blev valet sedan fler olika menyer provsmakats under hösten.

Mellan rätterna bjöds underhållning. I år var temat Mozart, som framfördes med både ljus- och ljudeffekter. Ett åskväder dundrade fram över salen innan Nattens drottning ur Trollflöjten gjorde entré.

Vid det 25 meter långa honnörsbordet satt de tio av årets pristagare som fanns på plats. Kemipristagaren Avram Hershko fick inte njuta av prinsessan Madeleines sällskap, eftersom hon fått influensa och tvingades lämna återbud.

Förändringar?
Samuelsson hade någon timme tidigare hållit inledningstalet vid prisutdelningen i Konserthuset. Han konstaterade då att endast omkring fyra procent av historiens alla nobelpristagare varit kvinnor.

-Kanske ger detta års priser en glimt av de förändringar vi kommer att se under detta århundrade? sade han.

Aldrig tidigare har andelen kvinnor varit så hög som i år. Men av detta syntes inte mycket på podiets främsta rad då endast en av årets tre kvinnliga pristagare fanns på plats. Men Linda Buck matchade å andra sidan den dominerande färgskalan bra i sin svarta klänning. Bredvid och bakom sig hade hon ett smärre frackberg.

"Kempefint"
Desto mer färg även i Konserthusets utsmyckningar. Lokalen hade dekorerats med 13 000 blommor, skänkta från Nobels dödsstad San Remo. Prakten, mestadels nejlikor, gick i en färgskala från rosa till mörkrött.

Själva utdelningen gick som inövat och alla bugade åt rätt håll efter att ha tryckt kungens hand. Därefter var det idel stolta leenden och rörda uppsyner. Den norska pristagaren, Finn E. Kydland, visste inte riktigt hur han skulle beskriva sina känslor:

-Kempefint. Det är en enorm. . .jag kan inte finna ord. Det var en varm känsla att få detta pris, sade han.

I Oslo Rådhus mottog några timmar tidigare kenyanskan Wangari Maathai Nobels fredspris. Iklädd en orangeskimrande dräkt med i sammanhanget passande påtryckta träd och blad mottog hon de norska hyllningarna.

-Mama Maathai! Må din ändlösa kamp för det rätta alltid vara en inspiration för människosläktet, sade den norska Nobelkommitténs ordförande Ole Danbolt

Mjös i sitt tal till den 64-åriga ministern, som fick priset för sitt mångåriga miljöarbete.

• Tweet