K-G Bergström: En såpa om vem som har ansvaret

Stackars anhöriga och andra drabbade av flodvågskatastrofen. När årsdagen av tsunamin närmar sig och de än en gång påminns om den sorg och tragedi som de drabbats av, så har det politiska spelet förvandlats till någon slags såpopera.

Vem ringde vem? Och om inte Lars ringde Hans, varför gjorde han inte det? Och hur har Lars det med minnet egentligen?

"Ytterst handlar det om regeringens ansvar för hanteringen av katastrofen"
Att även vi i media tvingas skildra det här ovärdiga spelet, ovärdigt i förhållande till de drabbade, beror på att det ytterst handlar om regeringens ansvar för hanteringen av katastrofen.

I dag talade statsministern om att det som skett är graverande för Lars Danielsson, Perssons närmaste man i statsrådsberedningen. Det är en belastning både för honom själv och för mig, sade statsministern. Men inte tillräckligt för att han ska skiljas från sitt uppdrag, tillade Persson.

Det belastande är förstås att Lars Danielsson lämnat en uppgift till katastrofkommissionen (att han tre gånger ringt till kabinettsekreteraren på annandag jul) som han nu inte riktigt minns om den stämde. Tvärtom bestrider han inte att kabinettssekreteraren kan ha rätt, när denne förnekat att några telefonsamtal ägt rum.

"Varför sparkar inte Persson en person han utnämner till belastning?"
Frågan infinner sig: Varför sparkar inte Persson en person han utnämner till belastning?
En förklaring är att kommissionen inte gjort Danielsson ansvarig för försummelserna i regeringens hantering. Däremot har Persson själv fått huvudansvaret av kommissionen. Då skulle det se egendomligt ut om han själv satt kvar, men avskedade den som kommissionen "frikänt" (om än kanske på oriktiga grunder).

Det skulle också kunna uppfattas som ett bondoffer för att slippa sparka ministrar. Att utrikesministern sitter kvar medan den för allmänheten okände Lars Danielsson får gå, skulle knappast den opinion som anser att Laila Freivalds bär huvudansvaret för kaoset i utrikesdepartementet acceptera.

Dessutom är Lars Danielsson nästan oumbärlig för Persson i EU-sammanhang. Alldeles snart är det EU-toppmöte, då behöver Persson Danielsson.

Ändå behöver inte beskedet i dag betyda att Danielsson blir kvar i längden. Persson har skaffat sig handlingsfrihet. Men jag skulle inte bli förvånad om både kabinettssekreterare Hans Dahlgren och statssekreterare Lars Danielsson om ett år sitter på eftertraktade ambassadörsposter någonstans i världen.

K-G Bergström politisk reporter/kommentator Rapport

• Tweet