En uppgörelse man kan leva med

Analys av SVT:s Europakorrespondent Erika Bjerström

Efter månader av förpostfäktning är EU:s utgiftsramar, det s.k. finansiella perspektivet för 2007-2013 klart.

Slutomdömet om budgetuppgörelsen måste bli att det är ett brokigt lapptäcke och inte det elegant slimmade redskap för modern och framåtsyftande europeisk politik som britterna föresatt sig. Men uppgörelsen säkrades därför att ingen ville lägga ytterligare ett misslyckande till EU:s just nu slitna stjärnbanér.

Nattens uppgörelse var fullständigt nödvändig för att inte EU skulle drabbas av handlingsförlamning. Budgetbråket har kastat sin skugga över EU-politiken det senaste året. I ljuset av det franska och holländska nejet vid folkomröstningarna om EU:s konstitution var också EU i desperat behov av politisk framgång.

Och det blev en uppgörelse, tack vare Angela Merkel, Tysklands nya förbundskansler som lågmält men skickligt lyckades få in förhandlingarna på nya banor- och som därmed på sitt premiärmöte i EU-sammanhang satt sig i respekt, hyllad av bla Luxemburgs statsminister Jean Claude Juncker. Fotarbetet gjordes av brittiska diplomater som med obändig viljestyrka lotsade förhandlingarna i hamn.

Solidaritet
De stats- och regeringschefer som ville ha en höjning av budgeten, utifrån brittiska ordförandeskapets bud, upprepade budskapet att EU måste visa solidaritet. Man kan inte först bjuda in tio nya, fattiga länder att bli medlemmar i EU och sedan inte vilja vara med och stötta dem i praktiken, sade bl.a. Frankrikes president Jaques Chirac.

Uppgörelsen innebär att britterna fick en rejäl bakläxa av de övriga EU-medlemmarna. Det var inte populärt att britterna försökt få igenom en bantad EU-budget genom att vilja skära 10 procent av de utlovade stödpengarna till de tio nya länderna. Britternas motivering - att de tio nya länderna har stora institutionella problem att absorbera det enorma flödet av EU-medel, fick inget gehör. Det var alltför krasst och pragmatiskt.

Visserligen har t ex Polen hittills bara klarat att utkvittera sju procent av de EU-medel som de hittills är berättigade till. "Det spelar ingen roll- det är principen det handlar om" var det samfällda budskapet från upprörda stats- och regeringschefer från östra Europa. Och de vann gehör.

Uppgörelsen, som innebär att EU:s budget till sist hamnade på 1,045 procent av EU-ländernas samlade BNI( bruttonationalinkomst) är högre än britternas ursprungsbud på 1.03 procent och definitivt högre än den 1 procent av samlade BNI som statsminister Göran Persson förespråkat.

Brittiska gåvor
Men alltefter att natten led så började Storbritanniens premiärminister Tony Blair att dela ut små extragåvor till olika länder, framförallt till regionalstöd, för att få dem på gott humör. Spanien t.ex., fick ett extraanslag för att klara flödet av illegala immigranter från den spansk-marockanska gränsen.

Sverige fick en årlig rabatt på sin avgift och 8 miljarder kronor extra miljarder extra i landsbygdsstöd. Det betyder att vår nettobetalningsbalans visavi EU blir mer i balans jämfört med våra nordiska grannar Danmark och Finland som varit bättre på att få bidrag av EU. Enligt preliminära beräkningar så kommer Sverige att vara en av EU:s största nettobetalare, på andra plats efter Tyskland. Totalt sett, trots rabatten, kommer Sveriges samlade utgift att öka något - beroende på just utvidgningen.

Buffertfond
I budgetuppgörelsen finns också en nyhet- en globaliseringsfond. Det är en idé som kommer från EU-kommissionen. Fonden ska förfoga över 500 miljoner euro. Den är tänkt att vara en slags buffert för de regioner som drabbas av företagsflytt och därmed förlorar jobbtillfällen.

Budgetförhandlingarna har varit EU:s mest komplicerade någonsin. Aldrig har så många länder med så skiftande behov försökt komma överens. Det som löste upp den gordiska knuten var att de två rivalerna - Frankrike och Storbritannien ? låstes fast vid varandra i ett genialisk förhandlingsdrag.

Dödläget hade uppstått kring konflikten att britterna krävde en översyn av EU:s budgetstruktur, de vill uppnå ett systemskifte där EU:s budget investerar i det som kan skapa jobb i Europa - och dit hör inte jordbruksbidrag, enligt britterna. Fransmännen (som åtnjuter de högsta beloppen i EU:s jordbruksstöd) vägrade gå med en sån översyn, framförallt om inte britterna var beredda att ge upp sin generösa rabatt på EU-avgiften (som dåvarande premiärminister Margaret Thatcher förhandlade fram när Storbritannien var ett fattigt land i EU).

Förhandlingarna började röra sig när britterna sade sig vara beredda att offra ca 8 miljarder euro av rabatten - Frankrike krävde de skulle ge upp 14 miljarder euro och från år 2013 helt GE UPP sin rabatt för all framtid.

En salomonisk lösning
Och lösningen blev salomonisk- britterna gav upp 10.5 miljarder av sin rabatt, lovade att 2008 diskutera att ge upp sin rabatt för all framtid mot att fransmännen vid samma översyn går med på att se över budgetstrukturen. Bägge parter har nu en morot att se till att översynen äger rum.

Men, voila! som alltid i EU-politiken kan detta i praktiken innebära nåt helt annat ? för vid översynen 2008 kan Frankrike enkelt blockera ett beslut om minskade jordbruksstöd genom att rösta nej. Men, den dagen den sorgen.

För tillfället är alla lagom nöjda, alla stats- och regeringschefer kunde åka hem och säga att det blev en kompromiss de kunde leva med. Men redan i gryningen ansattes premiärminister Tony Blair i Bryssel av den ditresta brittiska presskåren för att ha lagt sig platt.
"Ser du vad jag måste stå ut med?" viskade Tony Blair till en kollega, en kommentar som hördes rakt ut i pressrummet eftersom mikrofonen inte var avstängd.

Dags att blicka framåt
Nu är det dags för EU att blicka framåt. Flera centrala politiska frågor blev styvmoderligt behandlade under toppmötet pga den utdragna budgetstriden. EU:s största fråga kommer nu att bli utvidgningen. Balkan knackar allt ihärdigare på EU:s port. EU:s regeringschefer måste snarast ta en principdiskussion hur långt EU egentligen ska gå i sin utvidgning, bland de som vill in finns länder så långt bort som Ukraina. Men Balkanländerna står först i tur, Makedonien hann få grönt ljus av toppmötet att de kan börja förbereda sig för att leva upp till Köpenhamnskriteriena - de grundläggande krav EU ställt upp för att inleda medlemsförhandlingar.

Och till skillnad från Turkiets inträde så finns det en stor enighet bland de styrande i EU att Balkan måste in i EU - fortast möjligt. När Bulgarien och Rumänien blir medlemmar, troligen redan 2007, kommer Balkanländerna att vara som en isolerad ö i den europeiska gemenskapen. Att ha en sån ö, med politisk instabilitet och som blivit en centrum varifrån vapensmuggling,droghandel och trafficking utgår, är ohållbart. Europas absolut fattigaste länder måste integreras. Och då blir det snart dags igen för EU.s rikare länder att öppna plånboken och i praktisk handling visa sin solidaritet- och därmed dags för nya turer vid förhandlingsbordet.

Erika Bjerström
Europakorrespondent
Sveriges Television, Bryssel

• Tweet