Många motgångar för demokratikamp i Burma

Publicerad 3 juni 2003 - 16:15 Uppdaterad 20 juni 2006 - 16:19

Under 1930-talet fördes en befrielsekamp i Burma mot den brittiska ockupationen. Burmesiska självständighetsrörelser understöds av Japan, som sedan ockuperar landet 1942-45.

Den obestridde ledaren för självständighetssträvandena Aung San mördas 1947.

Självständigt 1948
1948 blir Burma självständigt och regeringsansvaret tas över av U Nu (Thakin Nu). Frågan om minoriteternas ställning får ingen lösning vid självständigheten och regional splittring kommer att prägla landet i årtionden.

Nationalisering av utländska företag följer. Socialistisk planhushålling införs för de statliga företagen. Den privata sektorn fortsätter dock att dominera i landet och fri press tillåts liksom yttrandefrihet. Rättsäkerheten bedöms också ha varit förhållandevis god under något decenium.

Ne Win regeringschef

Fakta: Burma

Areal: 677 000 kvadratkilometer Folkmängd: 45 miljoner Huvudstad: Rangoon Religion: 89 % är buddister, 5 % kristna samt 4 % muslimer Språk: Burmesiska (burmanska) samt engelska, som används främst inom affärslivet och i förvaltningen. Myanmar: Regimen bytte namn på landet 1989. Tidigare hette landet officiellt Socialistiska republiken Unionen Burma. Det nya namnet är Unionen Myanmar. Anledningen till namnbytet uppgavs vara att den burmanska folkgruppen inte ensamt skulle ge namn åt landet. Folkgrupper: Burmaner 68 %, shan 7 %, karen 6 %, arakaneser 4 %, övriga grupper 15 %. Källa: Utrikespolitiska Institutet, Nationalencyklopedien

Två år senare, 1960, går U Nus fraktion i Antifascistiska folkliga frihetsförbundet (AFPFL) framåt och han återtar regeringsmakten.

U Nu inleder samtal med minoritetsledare om regionalt självstyre. Han försöker samtidigt locka utländska företag att åter investera i landet.

Militärkupp 1962
Den förda politiken upprör många officerare och 1962 tar Ne Win makten i en militärkupp. Burmas socialistiska programparti (BSPP) blir det enda tillåtna. Regimen förstatligar de flesta av företagen i landet.

1974 hålls val till folkförsamlingen och ledarskiktet i BSPP lämnar sina militära poster. Ne Win behåller dock makten och landet får, en endsast på papperet, civil regering.

1987 tvingas landets ledare att ansöka om status som minst utvecklat land (LDC-land eller Least Developed Country) hos FN.

Burmeserna upplever ansökningen som förödmjukande och minns tiden före militärkuppen då ett relativt välstånd tillföll befolkningen.

Protester slås ned brutalt
Under slutet av 80-talet skakas landet av massiva protester, initierade av studentrörelser.

I juli 1988 dödas tusentals demonstranter av militären. I september samma år tar en ny grupp av militärer över. Dagarna efter maktövertagandet dödas ett tusental människor. Flera tusen oppositionella går under jorden.

Saw Maung leder den nya regimen och bildar partiet Statliga rådet för återställande av lag och ordning (SLORC).

Suu Kyi tillbaka till Burma

Fakta: Aung San Suu Kyi

Aung San Suu Kyi har tillbringat mer än hälften av de senaste 14 åren i husarrest. Hon är dotter till frihetskämpen och nationalhjälten Aung San. Han dödades 1947. Suu Kyi utbildade sig i Indien och Oxford. Hon jobbade sedan för FN i New York. 1972 gifte hon sig med akademikern Michael Aris. 1988 återvände hon till Burma för att ta hand om sin mor. Samtidigt skakades landet av protester mot militärregimen. Suu Kyi kom senare att leda frihetskampen. Av rädsla för att inte bli insläppt i landet igen har hon vägrat att lämna Burma. Inte ens när hennes man skulle begravas efter att ha avlidit i cancer vågade hon anta ett erbjudande från militären att deltaga vid begravningen. 1991 tilldelades hon Nobels fredspris. Hon fick sitt pris under den första perioden av husarrest (1989-95). Källa: TT

1989 lovar SLORC att utlysa fria val. Aung San Suu Kyi fängslas dock och placeras i husarrest. Hon hindras därmed från att personligen ställa upp i valet som hålls året därpå.

Storseger för NLD
1990 vinner Aung San Suu Kyis NLD en storseger och får 392 av de 485 mandaten i parlamentet. BSPP:s efterföljare NUP får endast 10 av mandaten.

När NLD gör anspråk på makten efter sin storseger börjar militären dock att tveka och förhalar maktöverlämnandet. Sedan fänglsas tusentals oppositionella.

1991 får Aung San Suu Kyi Nobels fredspris för sin fredliga kamp för demokrati. Militärregimen pressas från utlandet att frige Suu Kyi, men det dröjer till sommaren 1995 innan hon släpps ur husarresten.

SLORC-ledaren Saw Maung som ansågs ansvarig för massakern på oppositionella i slutet av 80-talet avsätts 1992 och ersätts av general Than Shwe. BSPP:s efterföljare NUP upphör och senare bildas i stället Förenade förbundet för solidarisk utveckling (USDA).

Trakasserierna fortsätter
Trakasserierna av oppositionella och NLD-anhängare upphör inte med frigivningen av Suu Kyi. USA och EU inför en del sanktioner mot Burma efter upprepade fängslanden av NLD-medlemmar.

När Aung San Suu Kyi försökte resa ut i landet för att möta partivänner hindrades hon vid flera tillfällen av militären. Efter ett tredje försök att ta sig ut på landsbygden placeras hon åter i husarrest i september 2000.

NLD-ledaren släpps i maj 2002 åter ut ur husarresten. Aung San Suu Kyi har sedan dess gjort kortare resor ut från huvudstaden Rangoon. När hon greps i norra Burma under helgen var det på hennes längsta resa sedan arresten.

Källa: Utikespolitiska Institutet, Nationalencyklopedien