Turkiets väg till EU - motståndet växer

Publicerad 15 december 2004 - 15:48 Uppdaterad 20 juni 2006 - 15:59

Frågan om Turkiet ska få bli medlem i EU är kontroversiell. Brister i landets demokrati och främlingsfientlighet utgör hinder i vägen för ett medlemskap. Men förespråkarna hävdar att de som är emot bygger sina argument på felaktiga fördomar om landet.

Det är många som vill strö spik på Turkiets väg mot EU. Kristdemokraternas kris, främlingsrädsla och fransk oro för minskat inflytande ligger bakom.

EU sköt länge upp det svåra beslutet om att öppna medlemsförhandlingar med hänvisning till att Turkiet inte klarat EU-kraven på demokrati och mänskliga rättigheter. Mycket har förändrats på dessa områden under de senaste åren, även om en hel del återstår att göra.

Men bland Europas kristdemokrater växer motståndet. Flera av kontinentens gamla statsbärande kristdemokratiska partier drabbades av en kris under 90-talet och famlar fortfarande efter en ny identitet och ett vinnande koncept för att kunna komma tillbaka till makten. I motståndet mot att se det muslimska landet Turkiet som EU-medlem finns en ökad betoning av religiösa värderingar och EU som en i grunden kristen gemenskap. Men där finns också en flört med stämningar av främlingsfientlighet bland väljarna.

Motståndet starkast bland tyska kristdemokrater
Bland EU:s regeringschefer har Österrikes kristdemokratiske premiärminister Wolfgang Schüssel gått i spetsen för Turkietmotståndet, men den allra starkaste oviljan mot att öppna EU för Turkiet finns bland de tyska kristdemokraterna. Även bland de holländska väljarna och i det holländska parlamentet finns ett starkt motstånd mot Turkiet. Också Slovakiens regerande kristdemokrater finns med bland skeptikerna.

Även i Frankrike finns ett starkt motstånd mot Turkiet. Franske presidenten Jacques Chirac är visserligen för ett turkiskt medlemskap, men han står ganska ensam. Chiracs rival Nicolas Sarkozy gör tummen ned för Turkiet. Det gör också en stark opinion bland de franska väljarna.

Bakom den franska rädslan för Turkiet ligger den ständiga oron för att Frankrikes inflytande i EU ska minska, och EU:s utvidgning har alltid skapat oro i landet.

Till detta kommer rädslan för ökat muslimskt inflytande och oron för jobben i samband med debatten om uppmärksammade företagsutflyttningar.

Också Danmarks borgerliga tillhör de mer militanta Turkietmotståndarna. Även Danmarks socialdemokrater har tidigare förhållit sig negativa till ett turkiskt medlemskap. Senare har man dock ställt sig bakom Europeiska rådets väntade beslut om att Turkiet kan få inleda förhandlingar med EU.

Statsminister Anders Fogh Rasmussen har valt att inte ta strid om Turkietfrågan. Under detta spökar de främlingsfientliga stämningar i Danmark som tar sig uttryck i det starka stödet för Pia Kjaersgaards Dansk folkeparti.

Storbritannien och Sverige positiva
Cypern utgör ett specialfall. President Tassos Papadopoulos har krävt att Turkiet formellt ska erkänna Cyperns internationellt erkända grekcypriotiska regering. Den turkiske premiärministern Tayyip Erdogan har meddelat att han inte tänker erkänna regeringen i Nicosia, eftersom det skulle vara en orättvisa om Turkiet tvingades belöna grekcyprioterna som i våras 2004 stoppade FN-chefen Kofi Annans fredsplan för Cypern, som fick stöd från Ankara och av turkcyprioterna.

Greklands regering ger lojalt sitt stöd till Cypern men är i grunden mycket positiv till ett turkiskt EU-medlemskap.

Turkiets vänner finns i Storbritanniens, Spaniens och Sveriges socialdemokratiska regeringar. Men också i Italien, vars konservativa regering ser till de säkerhetspolitiska fördelarna av att få med Turkiet i EU, finns stöd. Luxemburgs kristdemokratiske regeringschef Jean-Claude Juncker sticker av från de europeiska partikamraterna genom att säga ja till Turkiet. Också Belgiens regering är för.

Och Turkiets vänner har många starka argument på sin sida. Förhandlingarna om ett medlemskap bäddar för att landet fullbordar sin omvandling från auktoritär, militärdominerad och trofast USA-allierad stat till helgjuten demokrati med lojaliteterna i Europa snarare än på andra sidan Atlanten.

För dem som vill att Turkiet ska spela en roll på världsscenen skulle det militärt starka Turkiet med dess betydande roll i Mellanöstern ha mycket att tillföra. Och om några år kan Turkiets unga och växande befolkning vara precis det som behövs för att rädda välfärden i ett åldrande Europa. Att närma det stora muslimska landet Turkiet skulle dessutom kunna minska risken att kampen mot terrorn betraktas som en konflikt mellan världens kristna och muslimer.

"EU:s trovärdighet står på spel"
Förespråkarna menar också att EU:s trovärdighet står på spel. Om Turkiet uppfyller de politiska kraven och EU åter säger nej visar det att EU är fördomsfullt och opålitligt.

Turkiettvivlarnas främsta argument är att Turkiet är så stort och fattigt att ett turkiskt medlemskap kommer att förändra hela EU:s struktur och kosta mycket pengar. Men det faktum att 99 procent av landets 70 miljoner invånare är muslimer spelar också roll.

Kritikerna menar också att trots att Turkiet åtminstone på pappret gjort framsteg beträffande de mänskliga rättigheterna fortsätter övergrepp, tortyr och korruption. Och med Turkiets nuvarande demografiska utveckling kommer landet att bli EU:s folkrikaste stat när man väl kommer med i EU. Det ger Turkiet flest röster i Europarådet och flest ledamöter av EU-parlamentet. Detta kommer att väcka oro bland övriga EU-länders befolkningar, hävdar skeptikerna. Dessutom skulle Turkiets medlemskap göra EU till närmaste granne med Irak, Iran och Syrien. Detta skulle underlätta för medborgare i dessa länder att ta sig genom Turkiet till Centraleuropa.

Det brukar också hävdas att det muslimska Turkiet både geografiskt och kulturellt mer är en del av Mellanöstern och Asien än Europa.

Källor: DN, TT, Internetportalen till EU, Utrikespolitiska institutet

• Tweet