Polacker minns "befrielsens" fasor

Publicerad 6 maj 2005 - 11:49 Uppdaterad 20 juni 2006 - 13:26

För många människor i Öst- och Centraleuropa symboliserar årsdagen för krigsslutet ingen seger utan övergången från en fångenskap till en annan.

- För oss innebar slutet på kriget med tyskarna inte att vi fick tillbaka vår frihet, säger Czeslaw Cywinski, före detta soldat i den polska Hemarmén AK.

Skickades österut
Han och andra polacker betraktar de 45 år i Warszawapakten som följde på andra världskriget som en tid av sovjetisk ockupation. Cywinski och hans vapenbröder avväpnades och skickades österut i godsvagnar.

- Vi kände ofta att de hade en fientlig inställning till oss, men vi trodde inte att det var till den graden att de skulle skicka oss i läger. Vi hade ju trots allt kämpat mot tyskarna tillsammans, säger Cywinski.

Kampen om Vilnius
Som tonåring tog han värvning i AK i området kring Vilnius, huvudstad i dagens Litauen och en polsk stad under mellankrigstiden.

Under första hälften av 1944 kontrollerades Vilnius av tyskarna. AK gick tillsammans med Röda armén till angrepp mot staden.

- Kampen om Vilnius tog en vecka. Vi hjälpte till ända till slutet. Jag själv deltog också till slutet, berättar Cywinski som då var 19 år.

Omringades av NKVD
De sovjetiska trupperna intog staden och beordrade polackerna att dra sig tillbaka.

- De polska befälen bjöds till förhandlingar av den ryska ledningen, men blev omringade av NKVD-trupper och sattes i fängelse, säger han och syftar på den sovjetiska säkerhetstjänstens trupper.

AK-styrkorna flydde, men de omringades och avväpnades snart. Så även Cywinskis pluton. De fördes till ett fängelse utanför Vilnius.

- Jag såg med egna ögon hur de som försökte fly sköts ihjäl, säger Cywinski.

Två års timmerhuggning
I fängelset försökte Polska folkarmén, som bildats i Sovjetunionen, att värva dem. Cywinski och hans kamrater hotades med straffarbete om de inte gick med frivilligt. Sedan fördes de i godsvagn till Kaluga inte långt från Moskva.

Där försökte man i stället införliva dem i Röda armén. Därefter väntade två år av timmerhuggning i en skog några tiotal mil öster om Moskva.

Svårt få jobb
Han och andra som inte dött av sjukdomar och utmattning återvände efter två år till Polen. Men inte till sina hemtrakter, eftersom gränserna hade förflyttats och Vilnius låg i Sovjetunionen.

- De polska myndigheterna var negativt inställda till oss. Jag hade stora problem med säkerhetstjänsten. Vi hade svårt att komma in på universitet och få jobb, säger Cywinski som är ingenjör och bland annat jobbade med Skanskas första byggprojekt i Warszawa.

Hans historia är inte unik. I den polska organisationen Kartas arkiv finns tusentals liknande och mycket värre berättelser samlade.

TT / Gustav Dahlin

• Tweet