Svenska och norska delegationen vid unionsupplösningen 1905.

Svensk-norsk union ingen guldgruva

Publicerad 23 september 2005 - 13:56 Uppdaterad 20 juni 2006 - 11:00

Sveriges union med Norge sprack för hundra år sedan. Men hur skulle det sett ut om unionen fortlevt? Skulle vi överösts med oljepengar och skidguld? Knappast, menar historiker.

-Det är ett totalt missförstånd. Unionen var löst sammanhållen och varje land hade en egen regering, armé och ekonomi, säger Torbjörn Nilsson, docent i historia vid Södertörns högskola, till TT.

De norska skidgulden skulle inte varit till glädje för oss, eftersom Sverige och Norge tävlade var för sig.

Men inte bara unionens vinster utan också konflikterna mellan nationerna har överdrivits, anser Ruth Hemstad, historiker vid Oslo universitet.

-Kontakterna var många i båda riktningarna och det rådde inte något svenskt förtryck eller krav på försvenskning, säger hon.

Stora slitningar
Unionen var resultatet av ett svenskt maktspel där Danmark tvingades lämna ifrån sig Norge 1814. Norges motstånd slogs ner i ett två veckor långt krig.

Norrmännen fick stora mått av frihet, men tvingades gå med på gemensam kung och utrikespolitik. Det ledde snabbt till stora slitningar eftersom länderna utvecklades åt olika håll.

Norge växte under 1800-talets andra hälft till en blomstrande sjöfartsnation som förespråkade frihandel och kände dragning till England.

Sverige å andra sidan litade till basindustrin och nya uppfinningar, hade en protektionistisk hållning och kände samhörighet med Tyskland.

"Konsulatfrågan"
Hos norrmännen växte ilskan över att utrikespolitiken inte tog tillvara Norges intressen, och nationalismen vann allt mer mark.

Kravet på egna norska konsulat blev stridsfrågan som slutligen fick unionen att brista. Den 7 juni 1905 kom det kuppartade beslutet i norska stortinget att unionen var upplöst.

Sverige krävde då en norsk folkomröstning. En förkrossande majoritet röstade emellertid för självständighet - endast 184 norrmän ville behålla unionen.

Men Sverige ville inte släppa Norge utan vidare. Regeringarna möttes i Karlstad i hårda förhandlingar och båda länderna skickade trupper till gränsen.

Frostiga relationer
Historiker är dock eniga om att vapenskramlet mest var påtryckningsmedel.

-Att det verkligen skulle bli krig var inte särskilt sannolikt. De styrande i Sverige insåg att det inte gick att sy ihop unionen med vapenmakt, säger Torbjörn Nilsson.

Den 23 september 1905 enades statsministrarna om att på fredlig väg upplösa unionen.

Trots skilsmässan i samförstånd kände sig många svenskar svikna av norrmännen, och relationerna var frostiga i 10-15 år. Efter det har utbytet länderna emellan bara ökat.

-Samarbetet nu är bättre än vad det var någon gång under unionstiden, konstaterar Ruth Hemstad.

Lina Lejdebro, SVT Text&& Webb/TT

• Tweet