Tjernobyl - en katastrof med enorma konsekvenser

Publicerad 21 april 2006 - 12:17 Uppdaterad 19 juni 2006 - 15:24

Klockan 01.23 den 26 april 1986 exploderade reaktor fyra vid kärnkraftverket i Tjernobyl i Sovjetrepubliken Ukraina.

Ibland brukar det påstås att orsakerna till Tjernobylolyckan inte är klarlagda. Det är fel. Man vet exakt hur olyckan inträffade, när den inträffade och varför den inträffade. Man vet att reaktorns konstruktion var dålig, att personalen var illa utbildad, och att varken kraftverksledningen eller myndigheterna tagit varningarna om reaktorns brister på allvar.

Haveriet den 26 april var inte ens den första stora olyckan på Tjernobylverket. Fyra år tidigare hade ett stort och effektivt nedtystat haveri orsakat stora utsläpp av radioaktiva ämnen i omgivningarna. Inte alls lika stort som 1986, men illa nog.

AZ-5 var den utlösande faktorn
Det är ingen mening med att gå igenom hela det förlopp som ledde till haveriet 1986, men det började med ett rutinexperiment. Operatörerna skulle testa att snabbstoppa driften. I Ukrainska vetenskapsakademins skrift Problemy Tjornobyla beskrivs det som hände så här:

"Den omedelbara impulsen, den utlösande faktorn till haveriet var att knappen "AZ-5" trycktes. På grund av en konstruktionsbrist i reglerstavarna ökade reaktionen i den nedre delen av reaktorn, vilket ledde till en snabb effekthöjning... Det är uppenbart att reaktorns öde redan från början var beseglat. Konstruktionsbristerna innebar att den bara väntade på att de avgörande förhållandena skulle uppstå. Den 26 april skapade personalen vid reaktorn just dessa förhållanden".

Alltså: reaktorn var taskigt konstruerad. Hade personalen inte tryckt på knapp "AZ-5" den natten, hade olyckan inte ägt rum. Inte då, åtminstone. De sovjetiska myndigheterna lade praktiskt taget omedelbart skulden på ingenjörerna på nattskiftet, men katastrofen var inbyggd i reaktorns konstruktion.

Detta om den tekniska sidan av katastrofen. Men Tjernobylkatastrofen är så mycket mer än ett tekniskt systemfel. Explosionen, utsläppet av sex-sju ton radioaktiva ämnen är bara en del av katastrofen. Egentligen börjar den riktiga katastrofen först efter explosionen.

Olyckor otänkbara
Det visar sig omedelbart att det vid kärnkraftverket inte finns någon som helst beredskap för att hantera en katastrof. En vanlig brandkår sändes in för att släcka branden i en sprängd reaktor. Fullständigt oskyddade brandmän försökte få bukt med glödande radioaktiv lava; de utsattes för dödliga strålnivåer utan att överhuvudtaget ha en chans att överleva. Utgångspunkten för brandförsvaret vid Tjernobylverket var att det socialistiska samhällssystemet gjorde olyckor otänkbara.

Myndigheterna hade naturligtvis vidden av katastrofen fullt klar för sig på ett mycket tidigt stadium, men Sovjet var den sortens samhälle där man gärna sköt budbäraren om man fick höra dåliga nyheter. Lokala myndigheter verkar inte ha vågat ringa till Kiev och berätta att "beklagar att vi stör inför första maj-firandet, men vi har råkat ut för ett litet missöde här..."

Exakt hur snacket gick bland pampar, småpåvar och partibyråkrater vet vi ju inte, men vi vet att det dröjde åtminstone ett dygn längre än nödvändigt att evakuera de närliggande städerna. Vi vet att det dröjde innan brandmännen fick ordentlig utrustning. Vi vet att de första misstankarna om att något hänt, kom från Forsmark i Sverige. Från Sovjet kom bara tystnad.

Tystnad och lögner
Sovjetunionen har genom åren tigit om åtskilliga katastrofer. Hela kriget i Afghanistan förtegs i åratal. Flygolyckor, fabriksbränder, terrorattacker, rymdkatastrofer. Tjernobyl inträffade vid en period när Gorbatjov börjat testa en mer öppen stil. Men första veckan efter katastrofen präglades av tystnad och lögner.

Lite senare blev Tjernobyl ett centralt tema i både antisovjetisk och prosovjetisk propaganda. De officiella tidningarna var fulla av heroiska skildringar av räddningsarbetet och hjältedåd, de regimkritiska kretsarna var fulla av berättelser om myndigheternas lögner. Tjernobyl användes för att bevisa Sovjetsystemets styrka; hur alla de femton Sovjetrepublikerna, från Estland till Tadzjikistan, osjälviskt deltog i räddningsarbetet. Tjernobyl användes för att avslöja Sovjetsystemets svaghet; hur hundratusentals människor övergivits, förgiftade av en cynisk stat.

För befolkningen i de drabbade områdena sammanfaller Sovjetunionens sammanbrott och Tjernobylkatastrofen. Konsekvenserna av båda de här händelserna löper in i varandra, tvinnas ihop, smälter samman. Föll Sovjet på grund av Tjernobyl? Exploderade reaktorn på grund av kommunismen? Var det den nya, slappa Gorbatjov-linjen som gjorde att beredskapen inte fungerade? Hade Stalins civilförsvar och sjukvård klarat explosionen bättre? Eller var det tvärtom så, att perestrojka och glasnost gjorde att Sovjetmedborgarna för första gången fick möjlighet att själva se bristerna i systemet?

Det har förekommit värre kärnkraftsolyckor. Det har förekommit större utsläpp av radioaktiva eller giftiga ämnen. Det har förekommit katastrofer med fler dödsoffer. Men få katastrofer har fått såna politiska, ekonomiska och sociala konsekvenser i så många länder, som Tjernobyl 1986.

Reporter: Per Enerud

• Tweet