Från vänster: Per Svärd, Erik Svärd och Lars Eriksson

Lars sprang mot jättevågen

När flodvågen kom handlade Lars Eriksson automatiskt. I stället för att sätta sig i säkerhet sprang han ut från stranden, mot vågen. Därute fanns hans barn och andra släktingar.

-Den tömde bukten otroligt fort. Vi tyckte det var underligt tidvatten, men när vi såg flera segelbåtar tippa i vågen förstod vi att det inte var normalt utan att vi måste springa. Vi viftade och skrek, ville få kontakt. Jag var så fokuserad, såg bara dem och barnen och var tvungen att göra någonting, säger Lars Eriksson till Gomorron.

Ute i vågorna fanns bland andra hans svåger Per Svärd med sonen Erik. De hade varit ute och snorklat tillsammans med sju andra i gruppen när vattnet plötsligt började sjunka undan.

-Vi förstod inte vad som hände utan försökte simma mot strömmen, mot land, men orkade inte. Vattennivån sjönk från 2-3 meter till knähöjd, och då ställde vi oss på botten och försökte samla ihop barnen. Sedan vände jag mig om och såg vågen, och förstod att nu gäller det att ta sig till land, säger Per Svärd.

Saknade sin dotter
Pers son Erik ramlade när han försökte springa mot land, men kunde surfa in på vågen. När han kom in på grundare vatten började han springa, men fångades av den andra vågen och kastades in i en mur. Han lyckades hoppa över muren och hamnade i en pool, där flera andra släktingar också fanns.

Till en början saknades hans syster Ellen, men hon kom till rätta efter en kort stund. Även Pers syster Maria saknades, men henne hittade de efter ungefär en kvart.

-Det var en traumatisk upplevelse när hon var borta. Men vi hade en otrolig tur som hittade alla välbehållna. Vi har haft änglavakt, säger Per.

Hemma igen
De var 17 i sällskapet - och alla klarade sig.

-Vi fick fantastisk hjälp av de thailändare som fanns där. En kille som jobbade på restaurang skötte både restaurangen, bland annat toaletterna, och plåstrade om alla samtidigt. Man vill gärna veta vem han är och hjälpa till med hans framtid, säger Per.

Nu är alla hemma i Sverige igen. Erik trodde inte att någon skulle tro på hans berättelse, eftersom katastrofer som denna händer så sällan. De är alla mycket lättade över att vara hemma.

-Tryggheten betyder mycket för barnen. Det är påfrestande att leva kvar därnere och se allt, säger Lars Eriksson.

-Vi är välbehållna och måste in i vardagen igen - även om den kanske aldrig blir helt som förr, säger Per.

• Tweet