En kvinna i byn letar i ruinerna efter sitt hus.

Mohans rop räddade hela byn

När Mohan Phupalam inte orkade hålla fast fiskebåten längre och såg de skummande vita vågorna utstötte han vrålet som räddade hela hans by: "Odi pongo, kadal varudadi! "Spring, havet kommer!

Ingen av fiskarna i Puthukuppam har någon båt kvar, och bara ett tiotal av bostadshusen har klarat sig. Men ingen av de 300 byborna omkom.

I grannbyarna omkom 30 personer, i "unionstterritoriet" Pondicherry - tidigare fransk koloni - dog 574 och i Tamil Nadu som helhet 7 793. Tamil Nadu är den delstat i Indien som drabbats värst.

Havet blev vitt
Att det gick så bra i Puthukuppam beskriver byns ålderman Ramasani Dhevaraji som inget mindre än ett under. Och det var 28-årige Mohans förtjänst.

Några låg utsträckta på stranden. Andra lagade sina nät, minns Mohan. Själv var han i färd med att dra upp en av de fem fiskebåtar som återvänt till Puthukuppam efter nattens fiske.
Mohan PhupalamFoto: PrB

-Havet började bli vitt. Vi försökte hålla fast i båten, men det gick inte. Mohan vände sig mot sina vänner och ropade. Mannen bredvid honom stämde in.

Och snart vrålade alla de 20 fiskarna på stranden varningsropet till sina familjer.

Ropade samma varning
-Havet väste som en kobra. . . och havet bara steg och steg, berättar Mohan.

Åldermannen som just kommit hem efter att ha varit och köpt en höna sprang ut ur huset och började ropa samma varning som de andra. Sedan sprang han.

Sexårige Godandapan Adhavan hade spelat cricket med sina kompisar. Nu började han också springa.

-Fast jag trodde det brann.

En vägg av vatten
Vattenväggen hann upp Mohan, men han lyckades klamra sig fast vid en palm som till skillnad från flera andra inte rycktes upp med rötterna.

En sak som åldermannen grubblar på så här i efterhand är varför det inte var några barn på stranden just den här söndagen. Det brukar det alltid vara annars om söndagarna.

-De brukar vara där hela dagen.
Han ryser och tillägger:
-Hade det inträffat på kvällen så hade alla varit döda nu.

-Lyckligtvis var folk alldeles för skräckslagna för att försöka rädda sina ägodelar. Alla fiskarna kände samma sak som Mohan. De förstod.

-Jag väntade inte heller och tänkte efter. Nu har jag ju inte den där skjortan kvar, eller den där lunghin. Men jag är vid liv.

300 hinduer i kyrkan
-Det finns en otrolig solidaritet i den här byn. Alla litar blint på varandra, säger den katolske prästen, fader Anthony Sampathkumar. Han har nu 300 hinduer inhysta i sin kyrka.

Ingen vill gå tillbaka till stranden just nu. Det känns otäckt att höra havet.

-Havet var gott förut. Nu är det Yaman (dödsguden), säger en ung fiskare.

Åldermannen tar upp en mobiltelefon för att ringa en välgörenhetsorganisation och be om kläder till barnen. Han medger villigt att han också är vettskrämd vid tanken på att återvända till byn. Men byborna har inte mycket att välja på. Om ett tag måste de börja fiska igen, så snart de har fått tag i nya båtar.

TT-AFP

• Tweet