Fredrik Sahlin om Stockholms filmfestival:
Ingen branschfestival men mycket att erbjuda publiken
Publicerad 18 november 2009 - 16:25
Uppdaterad 19 november 2009 - 12:42
|
Först och främst: det är det 20:e året, vilket är en bedrift bara det, med tanke det jobb och de pengar som krävs för att sätta ihop en festival. Men ur ett branschperspektiv är det inte en speciellt het happening, många av de filmer som visas här har redan haft premiär på större festivaler och, inte minst viktigt: här finns ingen filmmarknad alls. Men som publikfestival har den självklart mycket att erbjuda. Förutom givna och omskrivna titlar som Fish Tank, Vägen, Precious och Gaspar Noés Enter the void, tror och hoppas jag på följande: The last days of Emma Blank, relationsdrama av Alex van Warmerdam - en lätt förryckt holländare som tidigare givit oss skruvade saker som Abel och De noorderlingen. The Countess, av Julie Delpy som med skarpa Två dagar i Paris visade att hon är lika bra bakom som framför kameran. Tsar, mastodontepos om Ivan den förskräcklige, storsäljare i Ryssland och enligt den digitala djungeltrumman en säregen mix av Tarkovskij och brutal genrefilm. Dogtooth. Grekisk film på svensk biograf är en lika stor raritet som en vårdcentral som har svinvaccin; alltså läge att lösa biljett till detta familjedrama som fått pris i Cannes och Montreal och som på pappret ger otäcka Franz Biberkopf-vibbar. Tetro. Påstås vara Francis Ford Coppolas hittills mest personliga. Vilket egentligen låter mer som ett hot än ett löfte, eftersom den före detta mogulregissören har varit som bäst i sina svulstiga produktioner som Gudfadern och Apocalypse Now. Men, men? man vet aldrig. Årets besvikelse: Isabel Coixet, som skapat en av mina favoriter bland sorgbearbetningsdramer (Mitt liv utan mig) kommer hit med sin Map of the sounds of Tokyo - som ser ut som något Jim Jarmusch skulle kunna gjort med vänsterhanden under ett bakrus 1987. Ödesmättat, tomt, mytologiserande av Tokyo och kylslaget stilfull. Kort sagt väldigt pretentiöst och tråkigt. Jag gick ut med sänkt huvud och krossade förhoppningar. Antar att det är en tillfällig svacka för annars begåvade Coixet. Fredrik Sahlin, Kulturnyheternas filmkritiker |
SVT Play
Fredag 10 februari 2012
