"En människa som vakar vid ett rådjurs dödsbädd. Ämnet till trots helt utan spår av någon putslustig ironi. En bild som i sin hemlighetsfulla, förtätade stillhet står förankrad i den flamländska renässansen.
På ett annat plan blottlägger bilden människans sorgliga - i hög grad aktuella - förhållande till naturen, som vi älskar men ändå dödar.
Nygårds Karin Bengtssons iscensatta fotografi får oss att, för ett ögonblick, tappa fotfästet i tid och rum. Det är stort."






