Vad har du i fickan, Sean?

En banan som väcker debatt

Sean Banan har anklagats för att vara rasistisk och spä på fördomar. Andra menar att humorn tvärtom kan punktera skräcken för invandring.

Nyligen var Sean Banan med i Melodifestivalen, och filmen "Sean Banan i Seanfrika" ligger sjua på biotoppen. Men just nu rasar också en debatt på kultursidorna, som dels handlar om karaktären Sean Banan - men också om den svenska humorns relation till invandring i allmänhet.

Från fördomsfull till integrerande
Skämt om invandrare är inget nytt i Sverige. Martin Aagård, kulturjournalist, menar att den svenska humorn som handlar om invandrare har gått från att vara ganska fördomsfull, till att bli en spjutspets i kampen för integration - en trojansk häst in i det svenska samhället:

- Självklart ska alla människor som bor i det här landet ha en möjlighet att delta i offentligheten på egna villkor på alla plan, men buskishumor är också ett plan. Jag tycker det planet har varit lite mer offensivt än det övriga kulturlivet har varit, säger Martin Aagård.

"Vill inte behöva vara en pajas"
Men han får mothugg av skribenten Damon Rasti.
- Jag tycker det är nedlåtande av Martin att ge folk rådet att kompromissa med sin egen person och vara oseriösa för att bli accepterade. Jag vill inte behöva vara en pajas för att svenskar och Sverige ska acceptera mig lättare. Jag vill bara kunna vara mig själv precis som andra ska kunna vara sig själva och ändå bli accepterade, säger Damon Rasti.

- Min poäng är att det här kan vara en sorts föregångare, att det kan spränga vissa tabun och utmana vissa gränser. Att man kan göra det med buskishumor, säger Martin Aagård.

Kan man förstärka fördomar, finns det något farligt i att leka med stereotyper?
- Som att syster Kadidje skulle spä på islamofobin i Sverige för att hon är en galen muslimsk tant som tycker allt är haram? Nej. Människor är så mycket smartare än så, säger Martin Aagård.

Humor en väg till uppmärksamhet
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd. Man vill ingiva människorna något slags känsla". Så skrev författaren Hjalmar Söderbergs romanfigur Doktor Glas i sin dagbok. Själen ryser för tomrummet och vill ta kontakt till vilket pris som helst. Det kanske är likadant med humor?

- Jag håller inte med. Hellre att folk hatar mig än att jag ska behöva vara rolig för att folk ska acceptera mig. Jag har kommit till Sverige för att få fortsätta vara mig själv, men också vara en del av samhället. Jag vill inte behöva kompromissa med min egen person, säger Damon Rasti.

Kim Veerabuthroo Nordberg/Kulturnyheterna

• Tweet