Första fildelningsdomen blir vägledande
|
|
Publicerad 11 oktober 2005 - 13:36
Uppdaterad 20 juni 2006 - 09:29
|
Det är en 28-åring från Västerås som blir den förste att ställas inför rätta i Sverige för fildelning. Det brott han står åtalad för är att utan tillstånd ha lagt upp filmen Hip Hip Hora på internet i december i fjol. Eftersom det är det första fallet i Sverige blir domen viktig för hur kampen mellan fildelarna och deras motståndare kommer att föras i framtiden - även om det är en gammal lag som tillämpas. Mannen har anmälts av Antipiratbyrån, som uppger sig känna till att han laddat upp många andra filmer, men nöjt sig med att anmäla ett fall för att, som man uttrycker det, renodla frågan. Antipiratbyrån är en intresseorganisation för musik- och filmbranschen, som har polisanmält personer som har ägnat sig åt fildelning. 28-åringens försvarare Torbjörn Persson är kritisk mot att utredningen bygger så mycket på Antipiratbyråns uppgifter -Jag tycker det är konstigt, eftersom det är en privat organisation. Jag tycker att utredningen ska ligga hos polisen, säger han till SVT. -Det är en fara för rättssäkerheten om det går till på det viset. Kampen har skärpts Kampen mellan fildelare och rättighetsinnehavarnas representanter har skärpts allt mer de senaste åren. Här i Sverige har Antipiratbyrån kanske gjort sig mest känd, men det finns flera organisationer, som skivindustrins Ifpi. De viktigaste argumenten är att fildelarna orättmätigt drar nytta av upphovsrättsinnehavarnas (skaparna) insatser, och att det på sikt riskerar att göra det olönsamt och därmed ointressant att framställa konstnärliga verk och annat upphovsrättskyddat material. Mellanhänder Från andra sidan svaras ofta att det inte är rättighetsinnehavarna, de som skapar konstverken, som tjänar pengar utan bolag och andra mellanhänder. Dessutom pekar man på att det är få som ägnar sig åt fildelning med kommersiella avsikter. En annan vanlig synpunkt i debatten är att samhället inte borde ägna sig åt den här typen av relativt lindriga brott när mycket allvarligare brott förblir olösta. Till vilket svaras att själva respekten för rättssäkerheten kräver att både stora och små brott beivras. Och debatten fortsätter. Tekniska utvecklingen Ett problem är att den snabba tekniska utvecklingen gör det svårt för lagstiftningen att hänga med. Det gäller dels att över huvudtaget uppmärksamma och ta ställning till vad som kan vara brottsligt och vad som ska vara tillåtet - men också att nya frågor kan uppkomma som tidigare inte varit möjligt att förutse. Hur kan man t.ex. avgöra att det faktiskt är den som äger datorn och har abonnemanget hos en internetleverantör, som faktiskt lagt upp material på den? Bortsett från att flera människor kan dela på en dator, både rent fysiskt och i form av ett nätverk, så förekommer det ju att datorer tas över av utomstående. Alternativt kan kanske en förslagen fildelare få det att se ut som om datorn tagits över av utomstående? Integritet Och framför allt: hur ska myndigheterna kunna besvara dessa frågor, och kunna leda svaren i bevis i domstol, utan integritetskränkande åtgärder? Så sent som i förra veckan konstaterade Datainspektionen att Antipiratbyrån bryter mot personuppgiftslagen när man registrerar IP-nummer till datorer som man misstänker används för fildelning. Fler svenska fall Fallet i Västerås är den första men inte det enda. En 27-åring i Sollentuna har också åtalats för att ha laddat upp en film, Den tredje vågen. Han anmäldes av Antipiratbyrån i oktober i fjol och åtalades i april. En skillnad mellan de båda fallen är att polisen gjorde husrannsakan hos 27-åringen och beslagtog hans dator, medan man i Västerås tog in data via internetoperatören Bredbandsbolaget. Båda de åtalade männen har använt ett fildelningsprogram som heter DC++ Erkände Båda männen har i polisförhör i princip erkänt att de laddat upp filmer, även om den nu åtalade västeråsaren inför rättegången delvis har tagit tillbaka de erkännanden han gjorde i förhören. -Du får tänka dig in i att oförberedd ryckas till polisstationen utan att veta vad det är frågan om. vanliga människor befinner sig då i chock, förklarar mannens advokat Torbjörn Persson för idg.se inför rättegången. 
Väntade följder Straffsatsen för brott mot upphovsrättslagen är böter eller fängelse i högst två år. Enligt åklagaren kan det i det här fallet inte bli tal om något fängelsestraff. Därför är det tre olika utslag som kan bli aktuella - och de väntas få helt skilda konsekvenser. o Mannen fälls, får villkorlig fängelsedom. Innebär att domstolen anser brottet allvarligt, med en straffsats som räcker för att man ska få göra husrannsakan hos misstänkta och/eller begära ut uppgifter från internetleverantörer. o Mannen fälls, får böter. Brottet bedöms inte som så allvarligt att det möjliggör husrannsakan. Inte heller får man begära ut uppgifter från internetleverantörer, uppgifter som är sekretessbelagda men som hittills har lämnats ut. Detta skulle, något paradoxalt, kunna ses som en seger för fildelarna. o Mannen frias. Domstolen kan underkänna bevisningen i just detta fall, eller att brottet inte är straffbart enligt den gamla lagen som gällde i fjol. I detta fall är det troligt att Antipiratbyrån återkommer med fler anmälningar, för vad man betraktar som grövre brott, i syfte att få fram fällande dom. Enligt företaget Mediavision höll ca 800.000 svenskar på med fildelning andra kvartalet i år.
Skilj på uppladdning och nedladdning |
Man måste skilja på uppladdning och nedladdning av material. Uppladdning innebär att tillhandahålla material, som kan hämtas hem (laddas ned) av andra ? dvs att vara den som sprider materialet. Det har alltid varit förbjudet att utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd sprida skyddat material. Det är därför 28-åringen nu står åtalad. Nytt från den 1 juli i år är att även nedladdning blivit förbjuden, om det handlar om material som är olagligt uppladdat. Motiveringen är att det, liksom i andra sammanhang ska vara förbjudet att dra nytta av andras brottsliga gärningar. Man kan bara straffas om man haft uppsåt. Om man inte vet att det är olagligt material man kopierar och inte heller haft stark anledning att misstänka det kan man alltså varken bli straffad eller skadeståndsskyldig.
Från Napster till Bittorrent |
Det första fildelningsprogram som blev mer allmänt känt var Napster. Det användes främst för musik i form av mp3-filer och byggde på en central server, dvs en dator som alla filer skickades igenom. 2001 stoppade amerikanska domstolar verksamheten i dess dåvarande form. Uppföljaren Kazaa, skapad av bl.a. den svenske entreprenören Niklas Zennström, byggde på att filerna skickades direkt mellan användarna, ofta kallat peer-to-peer (förkortat P2P). Även Kazaa drog snabbt på sig de amerikanska myndigheternas och skivbolagens intresse, med såväl rättegångar som spridning av skräpfiler som följd, och nya program som Bittorent och Morpheus har delvis tagit dess plats.
|