Många turer kring mobiltelefoni

Publicerad 24 oktober 2005 - 14:52 Uppdaterad 20 juni 2006 - 10:07

Diskussionerna kring mobiltelefonin handlar om flera olika saker och terminologin kring de olika systemen är inte alldeles lättbegriplig.
Det beslut som Post- och Telestyrelsen i dag fattat handlar om 3G-teknologin, den teknik för mobiltelefoni som utvecklades under 90-talet för att ersätta GSM-systemet.

3G är egentligen en branschförkortning för det som i mer officiella sammanhang heter UMTS, Universal Mobile Telephone System.
Beteckningen 3G syftar på att det handlar om den tredje generationens mobiltelefoni. De två tidigare är NMT och GSM.

Snabbare
Den stora skillnaden mellan de båda systemen 3G och GSM är överföringskapaciteten, det vill säga hur snabbt data skickas och tas emot av telefonen.
Eftersom 3G erbjuder mångdubbelt större hastigheter kan man förutom ljud och text även skicka och ta emot grafik, rörliga bilder och använda andra avancerade tjänster, exempelvis sådana som är baserade på användarens position. Detta har gjort att 3G av många kallas mobilt bredband.

Riktigt så enkelt som att 3G är lika med UMTS är det dock inte. Det som operatörerna nu velat göra, men som PTS sagt nej till, är att fortsätta utbyggnaden i glesbygdsområdena med den teknik som kallas CDMA - i grunden den digitala teknik som ska användas för att ersätta det analoga NMT-nätet när det släcks ned 2007.

Inga telefoner
PTS nej grundar sig bl.a. på att det i dag inte finns några telefoner som klarar båda systemen, och man anser även att det skulle begränsa användarnas möjlighet att utnyttja olika mobila tjänster eftersom näten inte kommunicerar fullt ut.

För att ändå gå operatörerna något till mötes. medger man att de kan sänka signalstyrkan i masterna i glesbygdsområdena, vilket enligt PTS innebär att omkring 850 färre basstationer behöver byggas. En basstation kostar omkring 1 miljon kronor.

Arbete på 3G-mast

Telia missade
Tilldelningen av licenser för 3G, som gjordes hösten 2000, vållade strid. Ansökningarna bedömdes utifrån vissa grundkrav (bland annat täckning i hela landet) och utifrån beskrivningarnas rimlighet.

Den stora överraskningen var att Telia inte fick någon av de fyra licenserna. Vinnarna var i stället Tele2, Europolitan, Hi3G och Orange.

Telia var mycket kritiskt mot PTS beslut, och menade att konkurrenterna hade lovat mer än de skulle kunna hålla. När debatten lagt sig något och näten började byggas förändrades dock konstellationerna.

Telia slog sig ihop med Tele2 (som hade licens), Orange drog sig ur 2002 och Hi3G verkar under det kortare namnet "3" i samarbete med Vodaphone.

Skönhetstävling
De ansökande telebolagen behövde inte betala någon avgift för att få licensen. Därför talar man i Sverige inte om en 3G-auktion, utan om en "skönhetstävling".

Vid skönhetstävlingen lovade operatörerna att 99,98 procent av befolkningen skulle ha tillgång till 3G vid årsskiftet 2003/2004. Men så har det inte blivit.

Än återstår nästan 15 procent att bygga ut och två av operatörerna - Vodafone och Tre - hade ansökt om att få bygga ut den sista delen med en enklare teknik som skulle spara miljarder.

Riskabel strålning?
Den fråga som kanske engagerat allmänheten mest kring 3G-utbyggnaden är masterna och de eventuella riskerna med deras strålning. Protesterna och debattinläggen har varit många, och på flera håll har master flyttats eller stoppats, åtminstone tillfälligt.

Många är rädda för negativa effekter. En undersökning i Nederländerna 2003 pekade på att strålningen hade negativ verkan, även om forskarna betonade att det var svårt att dra entydiga slutsatser.

På svenska Statens Strålskyddsinstitut SSI påpekar man också att mobiltelefonerna utsätter användaren för betydligt högre strålningsdoser än 3G-antennerna, och kostaterar att "SSI gör den sammanfattande bedömningen att basstationsantenner för mobiltelefoni inte innebär någon risk ur strålskyddssynpunkt".

Kritiker invänder mot detta resonemang att den totala stråldos man utsätts för är avgörande. Att bo eller vistas i närheten av en mast kan ge högre doser - och därmed större risker - än kortvariga samtal i mobiltelefon, menar de.

Miljöfarlig verksamhet
I en nyss avkunnad dom slår miljöverdomstolen fast att mobilmaster och antenner för 3G utgör "miljöfarlig verksamhet" enligt miljöbalken.

Det innebär inte att domstolen avgjort att masterna är farliga.
Det är tillräckligt att verksamheten kan medföra olägenhet för omgivningen för att den ska anses vara miljöfarlig verksamhet i miljöbalkens mening. Någon faktisk påverkan behöver inte förekomma.

Även om risken för hälsovådliga effekter orsakade av strålningen från mobilmaster är mycket liten måste den anses utgöra en risk för påverkan på omgivningen, anser domstolen, som också tagit hänsyn till den psykiska oro som krinhgboende kan känna.

Domstolen tar inte ställnnig till vilka skyddsåtgärder, om några, som kan krävas, utan bara att verksamhet ska ske verksamhet ska i enlighet med miljöbalkens mål och allmänna hänsynsregler.
Mer om domen på SSI:s webbplats.