Olika villkor för tandreglering

Publicerad 24 oktober 2005 - 12:04 Uppdaterad 20 juni 2006 - 11:26

Många svenska barn får varje år tandreglerande behandling, i form av tandställning eller på andra vis.
Men andelen varierar starkt mellan olika områden, visar en ny rapport som Aktuellt tagit del av.

Rapporten från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, visar också att det egentligen inte finns några medicinska skäl för tandreglering. De som har eller har haft tandställning får exempelvis varken mer eller mindre karies.

Estetiska skäl
Skälen för behandling är främst estetiska. Tändernas utseende är patienters viktigaste skäl att söka ortodontisk behandling, heter det i SBU-rapporten.

Barnet eller föräldrarna är missnöjda med hur bettet ser ut. De vuxna kan exempelvis oroa sig för att sneda tänder ska skada barnets självförtroende.

Men studier av 11-14-åriga ungdomar med obehandlade bettavvikelser visar inte att deras självuppfattning skulle vara sämre än andras. Däremot finns det undersökningar som tyder på att vuxna som har bettavvikelser är mer missnöjda med tandradernas utseende än andra vuxna.

Inga slutsatser
Ett annat vanligt motiv är farhågor om att sneda tänder skulle kunna ge kariesskador, parodontit, eller störa tal- eller tuggförmågan.

Något vetenskapligt stöd för detta finns inte i dag, visar rapporten. De studier som hittills har gjorts tyder inte på att bettavvikelser skulle öka risken för kariesskador. Forskningen om parodontit, talavvikelser och tuggfunktion räcker inte för att dra några slutsatser alls.

Stora skillnader
Rapporten visar att det skiljer mycket mellan olika regioner hur många barn som får tandreglering på samhällets bekostnad.

I vissa landsting är det vart femte barn i åldersgruppen 3-19 år, i andra två av fem - och i ett landsting, Blekinge gäller det de flesta.

I dag använder landstingen särskilda bedömningssystem, så kallade prioriteringsindex, för att bestämma vilka barn och ungdomar som ska få avgiftsfri tandreglering. Systemen utgår från graden av felställning i bettet, ibland också från estetiska aspekter.

Trots att över hälften av landstingen använder liknande indexsystem, varierar alltså praxis för tandreglering inom landet (jämför lista).

Det är också oklart om sådana index verkligen avspeglar behovet. De bygger på antagandet att större avvikelser betyder större risk för framtida skador eller besvär ? men detta är inte vetenskapligt underbyggt.

Oscar fick nej
Aktuellt har träffat en av dem som inte fått samhällets stöd till tandreglering.
Oscar, 16, har en tand som sitter bakom de andra i överkäken.

Som alla unga med bettproblem så har Oscar fått sina tänder bedömda av landstingets så kallade urvalstandläkare, som avgör vem som ska få sin tandreglering betald av samhället eller inte. Tandläkarna går efter vissa kriterier och Oscars problem bedömdes inte som tillräckligt stora.

Oscars föräldrar har därför beslutat att själva bekosta en tandreglering för sonen.