Lång tradition av revolter i Paris

Historien är full av exempel på mer eller mindre kraftfulla och mer eller mindre politiskt medvetna revolter och upplopp i den franska huvudstaden. Många gånger har de mynnat ut i intet, men några gånger har de lett till omfattande samhällsförändringar.

Att ge sig ut på gatorna och protestera är en gammal fransk och parisisk tradition. Själva ordet "barrikad" som kan stå som en symbol för revolternas gatustrider leder sitt ursprung till upplopp i den franska huvudstaden.

1300-talet
Redan i mitten av 1300-talet reste sig parisarna mot centralmakten. Under ledning av den karismatiske köpmannen Etienne Marcel förenade man sig med ett pågående bondeuppror (det sk Jacqueriet) och utmanade kungamakten. Marcels namn lever kvar i namnet på en Metrostation.

Även under reformationstidens långa maktkamp mellan katoliker och hugenotter (protestanter) förekom upplopp i Paris även om inbördesstriderna huvudsakligen utkämpades i provinsen.

Fronden
I mitten på 1600-talet pågick den sk Fronden mot den unge Ludvig XIV:s försteminister kardinal Mazarin; vid minst ett tillfälle tvingades regeringen av upprorsmännen att lämna Paris för att sätta sig i säkerhet - något som ibland anses ha varit skälet till att Ludvig lätt bygga slottet vid Versailles.

Det mest kända tillfälle då parisarna gav sig ut på gatorna är förstås den 14 juli 1789, då angreppet på borgen Bastiljen blev startskottet för den stora revolutionen. Även under den fortsatta revolutionsprocessen förekom flera upplopp och folkliga manifestationer.

Bland dem kan nämnas brödmarschen till Versailles i oktober 1789, angreppet på kungaslottet Tuilierierna i augusti 1792 och de kravaller som ledde till de sk septembermorden 1792 samma år, då mobben mördade politiskt misshagliga fångar.
Även flera andra gånger förekom oroligheter, exempelvis sommaren 1795 då rena hungerupplopp utbröt.

Borgarkungen
Nästa större utbrott är julirevolutionen 1830, då den reaktionäre kungen Karl X avsattes och ersattes av "borgarkungen" Ludvig Filip. Det var i samband med julirevolutionen som ordet ?barrikad? blev allmänt spritt, även om barrikader hade förekommit tidigare och även själva ordet hade anor från 1500-talet. Gatustrider pågick i tre dagar i centrala Paris; de skildras bl.a. i konstnären Delacroix berömda målning "Friheten på barrikaderna" (se överst på denna sida).

En ny revolution 1848, den sk februarirevolutionen, avsatte Ludvig Filip. Även denna började med gatuupplopp och barrikader, och följdes liksom 1789 av en orolig period där lugnet inte riktigt lade sig förrän Louis Napoleon Bonaparte befäste sin makt som kejsare under namnet Napoleon III.

Manifest
1848 spred sig f.ö. oron till många andra delar av Europa ?"revolutionsåret". På många håll hade revolterna nationella förtecken, som t.ex. i Ungern, men det var också detta år som Karl Marx och Friedrich Engels publicerade det kommunistiska manifestet.

Under det Andra kejsardömet omdanades Paris innerstad. Många kvarter revs och stora boulevarder drogs fram. Enligt traditionen var syftet just att försvåra bygget av barrikader.

Kommunen
1871 var det dags för ett av de blodigaste kapitlen i Paris historia. Efter nederlaget i det fransk-tyska kriget gjorde radikala kretsar i huvudstaden revolt mot den provisoriska regering som ersatt den tillfångatagne och störtade kejsaren.

Ett formligt inbördeskrig utbröt mellan Pariskommunen och regeringen, och staden belägrades. En första "röd" terror följdes av en "vit" terror sedan staden intagits av regeringstrupperna. Man har beräknat att minst 20.000 människor miste livet under striderna. Många sk kommunarder fängslades och tusentals sändes till kolonierna.

Befrielsen
Också 1900-talet har sett gatustrider i Paris. Befrielsen från den tyska ockupationen, 1944, genomfördes delvis av den lokala motståndsrörelsen, om än med stöd från general Leclercs Fria franska styrkor och amerikanska invasionsstyrkor. Majoriteten av tyskarna flydde eller gav sig, men inte alla, och strider pågick under en vecka. De flesta Paristurister har sett minnesplattor över unga fransmän som stupade dessa augustidagar.

Majrevolten
1968 är ett årtal som kommit att symbolisera ungdomsrevolten. I Stockholm ockuperade studenter sitt eget kårhus, men i Paris och Frankrike var det lite allvarligare än så. Även där stod studenterna och deras protester i centrum, och gatuprotester och kravaller - men det var när de började knyta förbindelser med strejkande arbetare som regeringen blev skakad. President de Gaulle återvann till sist kontrollen över situationen genom att utlysa nyval, samtidigt som arbetarna lovades kraftiga lönehöjningar, något som bröt udden av strejkerna.

Diskriminering
Den ökande invandringen, inte minst från de forna kolonierna, har under de senaste decennierna fört in nya element i det missnöje som utlöser upplopp. Upplevelsen av etnisk lika väl som social diskriminering i de stora förorterna med hög arbetslöshet bidrar till en känsla av hopplöshet hos många, något som bidragit till att utlösa upplopp.
De har dock aldrig tidigare fått den omfattning som den senaste veckan.

Källor: NE m fl

Torbjörn Jacobsson
Aktuellt