Jubel utbröt på Beiruts gator vid beskedet om regeringens avgång.

Kommentar av Stig Fredrikson:

Oppositionen rustar för revolution

Publicerad 1 mars 2005 - 13:21 Uppdaterad 20 juni 2006 - 11:45

Efter massdemonstrationer mot Syriens inflytande i landet avgick Libanons regering under stort folkligt jubel. Aktuellts kommentator Stig Fredrikson analyserar det politiska läget och ger en bakgrund till det som nu sker.

Den libanesiska regeringens avgång kom två veckor efter mordet på förre premiärministern Rafiq Hariri. Bomben, som dödade Hariri och 17 andra människor, hade enligt många libaneser en syrisk avsändare. Och därför blev mordet en anledning till att trappa upp kravet på att Syrien ska lämna Libanon.

Under åren 1975-1990 genomled Libanon ett fruktansvärt inbördeskrig som krävde 150 000 dödsoffer och raserade landets ekonomi och samhällsstruktur. Ända sedan krigsslutet har Syrien dominerat utvecklingen i Libanon, först som en garant för freden, senare allt mer som en ockupationsmakt. Syrien har ännu ca 15 000 soldater i Libanon, och den syriska underrättelsetjänsten anses kontrollera det politiska livet.
Samtidigt har Libanon de senaste åren genomgått en snabb ekonomisk och finansiell återhämtning, inte minst tack vare insatser från den mördade Hariri som själv var mångmiljonär.

FN-krav på syrisk reträtt
I höstas antog FN:s säkerhetsråd enhälligt en resolution där det krävs att Syrien helt ska lämna Libanon. Så har dock inte skett, men i förra veckan lovade den syriska regeringen att dess trupper ska dras tillbaka till Bekaa-dalen mot gränsen till Syrien. Någon sådan reträtt har ännu inte inletts.

Libanons politiska styre är resultatet av en komplicerad maktdelning mellan landets etniska och religiösa grupper. Presidenten är en kristen maronit, premiärministern är sunnimuslim, och regeringen har hälften muslimska, hälften kristna medlemmar. Fram tills nu har dock samtliga varit mer eller mindre Syrien-lojala.
Den pro-syriske presidenten Emile Lahoud skulle ha avgått i höstas men genom syrisk manipulation förlängdes hans mandatperiod. Även den nu avgångne premiärministern Omar Karimi betraktades som Syrien-kontrollerad.

Enigheten riskerar spricka
I vår ska det hållas allmänna val till Libanons parlament, nationalförsamlingen. Den politiska oppositionen rustar nu för ett val som ska göra slut på den syriska dominansen i landet. Den talar nu om en "ceder-revolution" efter modell av Ukrainas orange-revolution och Georgiens ros-revolution. Oppositionen mobiliserar med ett starkt folkligt stöd. Men erfarenheten visar att enigheten just nu snart kan spricka upp efter religiösa, etniska och klan-gränser.

Stig Fredrikson, Aktuellt