Stig Fredrikson om FN-mötet

Urvattnat slutdokument räddade toppmöte

Publicerad 14 september 2005 - 15:19 Uppdaterad 20 juni 2006 - 11:40

Det blev i alla fall ett slutdokument. När FN:s historiska toppmöte inleds i New York idag, kan de ca 170 stats- och regeringscheferna anta en deklaration som förhoppningsvis ska stärka både FN som organisation och FN:s möjligheter att göra sitt jobb i världen.

In i det sista var utgången oviss, och förhandlingarna om slutdokumentet hårda. Många bedömare talar i dag om ett urvattnat resultat. Men hotet om att hela toppmötet skulle haverera innan det ens hade börjat, besannades i varje fall inte.

Välbevakat rekordmöte
Det är FN:s 60:e generalförsamling som nu inleds. Och det inleds alltså med ett toppmöte som är den mest omfattande samlingen av världsledare i historien. Den del av Manhattan där FN-högkvarteret ligger, kommer de närmaste tre dagarna att vara en ointaglig fästning. Gatorna runt FN är avstängda för all civil trafik, luftrummet över Manhattan är stängt, och patrullbåtar på East River kontrollerar alla vattenvägar.

Tanken med ett stort toppmöte lagom till FN:s jubileumssession var att få till stånd en nystart för FN. Generalsekreterare Kofi Annan har haft mycket ambitiösa reformplaner. Av dem återstår inte så mycket i det nu antagna slutdokumentet. I stället sägs det att den text som har antagits, får bli utgångspunkten för arbetet under det kommande årets generalförsamling. Den ska försöka se till att konkret förverkliga de skrivningar som i bästa fall är välmenande kompromisser.

Aldrig starkare än medlemmarna tillåter
Att det blev så här, beror först och främst på att FN aldrig kan vara starkare än vad ett samförstånd mellan medlemsländerna tillåter. FN återspeglar helt enkelt hur världen ser ut i dag.

Därför kan slutdokumentet inte dölja de motsättningar som finns, mellan den rika och fattiga världen, mellan supermakten USA och resten av världen, och mellan grupper av länder som sluter sig samman mot andra grupper av ekonomiska, sociala och religiösa skäl.

Dessutom kommer toppmötet vid en tidpunkt då FN som organisation är kraftigt försvagat. Skandalen kring olja-mot-matprogrammet i Irak under Saddam Husseins styre är en förklaring till det. Höga FN-tjänstemän har anklagats för korruption. Och många medlemsländer, inte bara USA, anser att FN:s sekretariat i New York och fler av FN:s organ utmärks av ineffektivitet och svällande byråkrati.

Mycket skjuts på framtiden
Nu finns det med skrivningar om reformer av FN-kansliet i New York i slutdokumentet. Men mycket annat på önskelistan har skjutits på framtiden, inte minst tanken på att utöka säkerhetsrådet med fler medlemmar än dagens fem permanenta och tio tvååriga.

Och för att det över huvud taget skulle bli ett slutdokument, lyfte förhandlarna ut ett antal frågor där motsättningarna var alltför stora. Det finns ännu ingen definition av terrorism, och det finns ingenting om hur FN ska gå vidare med en av sina viktigaste uppgifter, nedrustning och åtgärder mot spridning av massförstörelsevapen.

Till det positiva i slutdokumentet hör skrivningarna om FN:s mål för att minska fattigdom, hunger och sjukdom i världen. De s k millenniemålen från 2000 om att halvera fattigdomen till år 2015 finns med och upprepas, och de medlemsländer som ger 0,7 procent av sin nationalinkomst till bistånd, får beröm. Men det gick inte att nå enighet om en uppmaning till de länder som ger mindre, t ex USA, att öka sitt bistånd.

"Fredsbyggande kommission" nytt organ
FN:s gamla och kritiserade kommission för de mänskliga rättigheterna ska ersättas med ett nytt råd i Genève som förhoppningsvis ska bli mer effektivt, och FN ska få en helt ny "fredsbyggande kommission", med uppgift att hjälpa länder som slitits sönder av inbördeskrig.

För första gången slås det också fast att det finns en internationell, kollektiv, skyldighet för världssamfundet att ingripa när civilbefolkningen i ett land hotas av folkmord, krigsförbrytelser och etnisk rensning.

FN kanske får lite mer muskler än tidigare. Men inte lika mycket som Kofi Annnan hade hoppats på. Och ordföranden i generalförsamlingen, svensken Jan Eliasson, har fått en mycket svår uppgift. Det är han som under det kommande året ska försöka förhandla fram enighet i de frågor där toppmötet inte nådde ända fram.

Stig Fredrikson,
utrikespolitisk kommentator