Förtrycket i Uzbekistan lär förvärras

Publicerad 2 juni 2005 - 13:46 Uppdaterad 20 juni 2006 - 14:36

Några få mil norr om den uzbekiska staden Andizjan flyter gränsfloden Kara Darya - Den Svarta Floden på svenska. Ett par hundra meter in i Uzbekistans grannland Kirgizistan har man slagit upp tio stycken stora tält.

I tälten bor sedan den fjortonde maj knappt 500 flyktingar, som har blickar lika svarta som floden. Flyktingarna var med på det stora protestmöte mot Uzbekistans president Islam Karimov som hölls i samband med att radikala motståndare till regimen attackerade fängelset i Andizjan och släppte ut hundratals fångar - bland dem 23 lokala affärsmän som Karimov anklagat för att vara islamska extremister.

Andra säger att affärsmännen ingalunda är extremister, men att de genom att agera oberoende av regimen, skapa jobb och hjälpverksamhet för fattiga i området - i enlighet med islams trossatser - blivit populära, och därmed hotat presidentens maktmonopol. Alla jag talar med säger att soldater som körde omkring i pansarfordon helt omotiverat började skjuta besinningslöst mot folkmassan.

Oklart hur många som dog
Hur många som dog vet ingen, men att det är hundratals är de flesta överens om. En man jag talar med påstår att 800 av dem som försökte fly ut ur landet mejades ner längs vägen. Siffran är förmodligen överdriven, men att regimen är beredd att slå ner all opposition skoningslöst och brutalt är det ingen tvekan om.

"Regimen förtrycker också religionen"
Många i regionen är utfattiga. Fattigdomen skapar missnöje, ett missnöje som hos många gått över i ren desperation. Och eftersom regimen istället för att bekämpa fattigdomen slåss mot de fattiga börjar de fattiga alltmer söka tröst i religionen.

Alltså förtrycker regimen också religionen, inte bara extremistiska rörelser utan all religiös verksamhet som inte är kontrollerad av staten. Precis som det var i Georgien, Ukraina och Kirgizistan innan omvälvningarna där, är makthavaren i Uzbekistan rädd för sitt folk. Men i Uzbekistan blir det ingen revolution på länge än - och inte bara för att Islam Karimov inte har några skrupler när det gäller att döda missnöjda människor.

USA vill ha kvar militärbaser
Till skillnad från de tidigare ledarna i Georgien, Ukraina och Kirgizistan utsätts Islam Karimov inte för några allvarliga påtryckningar från de länder i omvärlden som har något att säga till om i Centralasien - Ryssland, Kina och USA. Ryssland och Kina stöder honom villkorslöst eftersom de kinesiska och ryska ledarna själva fruktar folkliga missnöjesyttringar. USA vill ha kvar sin viktiga militärbas i landet, och kommer därför bara med ljumma uttalanden om att Uzbekistan bör göra mer när det gäller den demokratiska utvecklingen.

Man kan ju undra hur USA skulle ha formulerat sig om den långt mindre brutale vitryske presidenten Aleksander Lukasjenkos soldater skulle ha mejat ner, säg 50 - inte 500, demonstranter med automatvapen.

Förtryck
Förtrycket lär förvärras, och de religiösa och våldsbenägna extremister som Karimov säger sig bekämpa riskerar därför att bli mångdubbelt fler ganska snabbt om inte utvecklingen vänder. Någon demokratisk opposition finns inte. Det finns ingen Saakasjvili eller Jusjenko i kulisserna. Kanske föds i stället nya och starka islamistiska terrororganisationer, som kan spela på folks fattigdom och desperation.

"Kan gå riktigt illa i Centralasien"
Och om Centralasien exploderar i en våg av terror och religiös extremism då har USA fått något mycket värre än talibanerna och al-qaida på halsen. Och på samma sätt som när det gäller talibanerna och al-qaida har de i så fall själva varit med och skapat ytterligare ett av de monster de säger sig vilja bekämpa.

I Centralasien kan det gå precis hur illa som helst.

Det vet flyktingarna i lägret vid Kara Darya. Därför vädjar de till oss alla att göra något innan vansinnets spiral virvlar iväg bortom all kontroll.

Bert Sundström,
Kara Darya, Kirgizistan

• Tweet