Kris i det europeiska äktenskapet

Publicerad 2 december 2005 - 10:11 Uppdaterad 20 juni 2006 - 14:32

En sanning bland psykologer är att om ett äktenskap är drabbat av inre splittring så är det i alla fall lätt för makarna att ena sig mot en yttre fiende. Och det europeiska projektet kan liknas vid ett äktenskap - en allians för gemensam lycka och välgång, där man med gemensamma åtaganden (valuta, tullar) lovar varandra trohet i nöd och lust.

Nu är det mest nöd. Och listan på äktenskapliga kriser är lång; en havererad budgetförhandling, en dödförklarad konstitution och en tillväxt- och stabilitetspakt vars regler ingen verkar bry sig om längre.

Vad är då den yttre fienden? Jo, vågen av illegala immigranter, folkströmmen från främst den afrikanska kontinenten på jakt efter ett bättre liv i Europa.

För Aktuellts räkning intervjuar jag 23-åriga Kinsi Nkinsila här i Bryssel. Hon kommer Zaire och har fast jobb som tågvärdinan på det eleganta snabbtåget mellan Bryssel-Paris-London. Hon berättar stolt att medan hennes jämnåriga i Zaire tjänar 50 dollar i månaden, så han hon råd med egen lägenhet och mycket annat som en europeisk 23-åring vill ha.

EU vill stoppa afrikaner
Men nu vill EU-länderna stoppa strömmen av afrikaner och på det här området råder plötsligt enighet. Från att ha hävdat att gränskontroll och invandring är varje lands ensak, så hejar stats-och regeringscheferna på när EU-kommissionen lägger ett tufft förslag.

Nu talas det om att EU ska bygga en gemensam flotta av patrullerande båtar som ska vakta EU:s yttre gräns längs Medelhavet. Det ska bli snabbare asyl-och utvisningsförfarande.

Biståndspengar till gränskontroller
EU:s biståndsmedel ska styras om så att en del går till kapacitetuppbyggnad i afrikanska länder som Nigeria, Tchad, Mali och Elfenbenskusten. Det betyder i klarspråk att EU:s pengar kan komma att tas från fattigdomsbekämpning och gå till att bygga gränskontroller och passpolis.

Så långt är samstämmigheten plötsligt total. Men hur går det då med den äktenskapliga krisen? Inget vidare. På toppmötet här i Bryssel den 15-16 decemer ska EU:s nya långtidsbudget upp till debatt. Det rör sig om perioden 2007-2013, så det är bråttom.

Mindre till fattiga medlemmar
"Man kan inte först välja in tio nya medlemsländer i EU och sedan tro att man ska få "mer Europa för mindre pengar"."
De tio nya och fattigaste EU-länderna har räknat med pengaflödet från Bryssel till sina statskassor. Nu vill ordförandelandet Storbritannien ta från de fattiga och ge till de rika, dvs skära tio procent i regionalfonderna för Europas fattigaste regioner för att Sverige och andra nettobetalare ska bli nöjda.

Sverige kräver att EUs nya budget inte går över en procent av EU-ländernas samlade BNP. Men EU-kommissionen är rasande och menar att man inte först kan välja in tio nya medlemsländer i EU och sedan tro att man ska få "mer Europa för mindre pengar".

Jordbrukspolitiken onämnbar
I varje äktenskap finns också "det där pratar vi inte om"-frågor. I rättvisans namn skall sägas att makarna Sverige och Storbritannien försökt att föra upp det onämnbara till diskussion, nämligen EU:s jordbrukspolitik.

I bidragen till bl.a. franska vinbönder finns stora belopp att hämta, som skulle kunna komma fattiga regioner i Östeuropa till del. Men Frankrike vägrar kategoriskt att röra jordbruksstödet förrän 2013. Och på grund av denna totala, franska blockering måste man söka andra vägar att spara pengar och då har valet fallit på EU:s stöd till fattiga regioner. Solidariteten sätts på hårda prov.

Minerade områden
På toppmötet i december är det alltså två minerade områden som ska upp till debatt: solidariteten mellan fattiga och rika i EU men också solidariteten mellan EU och de fattigaste i Afrika. Redan nu kommer protester från Europaparlamentets biståndsutskott:
"Varför ska de fattigaste betala för EUs kontroll av invandring?"
"Att ta från HIV-bekämpning och undervisning till gränskontroll är stötande".

Men folkströmmarna måste hanteras, illegala flyktvägar täppas till och i stället vill EU på sikt satsa på ett gemensamt system för laglig invandring.

Kvotering för bristgrupper
"Vem ska mäkla fred i det europeiska äktenskapet? Vem ska våga ta bladet från munnen och föreslå hur EU ska komma vidare?"
Då hägrar att kunna locka bristgrupper som IT-experter och sjukvårdspersonal från Indien och Afrika med löfte om uppehållstillstånd, ett kvoteringssystem i stil med USA:s "green card". År 2020 kommer EU att ha 20 miljoner färre i arbetsför ålder på grund av låg nativitet och en åldrande befolkning.

Så när det gäller relationerna utåt råder uppenbarligen harmoni just nu i synen på vad som behöver göras. Men de inre kriserna? Vem ska mäkla fred i det europeiska äktenskapet? Vem ska våga ta bladet från munnen och föreslå hur EU ska komma vidare?

Tyst om EU:s nya väg
Många enskilda debattörer och tankesmedjor publicerar skrifter och artiklar om att EU måste välja en ny väg för att skapa förtroende mellan EU:s institutioner och medborgarna. Men från politiskt håll är det tyst. Fast inte riktigt! Belgiens premiärminister Guy Verhofstadt publicerade den 1 december en skrift med sin radikala vision om ett Europas Förenta Stater. Komplett med gemensam armé.

En inte alltför vågad gissning är att de krisande makarna inom EU i alla fall kommer att kunna enas om att såga Belgiens premiärminister och hans vision om EU. Innan det stora tungsinnet åter faller över Bryssel och makarna stirrar håglöst på varandra över lunchbordet.

Erika Bjerström
SVT:s korrespondent i Bryssel

• Tweet