Trillade ner i kokande gryta
Karolina räddad mot alla odds
Publicerad 22 december 2011 - 08:36
Uppdaterad 22 december 2011 - 15:54
|
EDINBURGH | Sydnytt har mött Karolina igen - den brännskadade polska flicka som under 1990-talets början höll på att dö efter att ha trillat ner i en kokande gryta. Och frågan om flickans liv - den avgjordes på Ystadpolitikernas bord. - Vi har möjligheten att kunna rädda en människas liv. Då menar jag att man måste man ta den möjligheten, berättar Håkan Mattsson som var centerpartistiskt kommunalråd i Ystad 1992. Ett brev som faxas till Ystads kommunhus en marsdag 1992 räddar lilla Karolinas liv. Polska vänorten Swinoujscie vädjar om hjälp för den brännskadade flickan. Och Ystads kommunpolitiker bryter medvetet mot lagen när man ställer en vårdgaranti värd 400.000 kronor, fast man egentligen inte får. Karolina har fallit ner i en kokande gryta på farmoderns jobb. Bara huvud, händer och fötter klarar sig helt från brännskador. - Jag var i chock. Jag kände inte ens någon smärta, säger Karolina för Sydnytt idag. Hon säger att farmodern och hennes familj har berättat att läkarna i Polen sa att hon bara skulle leva ett par veckor till. Men sen körs Karolina från Polen till Malmö. Karolina är nära att inte klara sig, men på Malmö allmänna sjukhus görs hudtransplantationer. Hud hämtas från olika delar av hennes kropp, med gott resultat. Omvärlden engagerar sig och samlar in pengar. SR Malmöhus och tidningar startar kampanjer. Ystad kommun behöver aldrig lösa in vårdgarantin. - Ibland när jag talar om min olycka försöker jag vara positiv. Det här har gjort mig starkare för jag överlevde. Jag känner mig glad och jag kan njuta av livet, till och med när jag visar husen, berättar Karolina. Ibland har Karolina fortfarande smärta från huden. Den är inte elastisk, men ändå har hon lyckats föda två barn. Och så är hon gift. Trots att olyckan som förändrat Karolinas liv inträffade i ett restaurangkök - så är det just där - på en spansk krog i Edinburgh i Skottland - som hon finner passionen. - Jag gillar att jobba här, för jag älskar att laga mat. Jag gillar att träffa mina vänner här, vi är som en liten familj, säger Karolina. Vi frågar Karolina hur relationen till hennes farmor är idag. Det var ju farmodern som tog hand om henne när hon var barn. Men också hon som tog med henne till köket den där olycksdagen. - Jag har aldrig anklagat farmor, för hon och farfar tog alltid väl hand om mig. De har alltid hjälpt mig. Efter olyckan fanns hon där dygnet runt, säger Karolina. Anna Eriksson |